Har gjort en nostalgiresa i min hästtid...   

Sofi, en stor kärlek och bästa läromästaren...  

En welsh som lärde mig otroligt mycket

Efter henne...

Pelle, en 4-årig nordis...

som jag endast hade ett halvår,

kombinationen liten 12-åring och stark, busig, ouppfostrad nordis

funkade inte så bra... inte så konstigt...

men han blev kvar i stallet då en stallkompis köpte honom.

Nasjada

ett varmblod som jag hade mycket kul med,

här med Billy, den värsta fölunge jag någonsin träffat!

Jessica

ännu ett varmblod, den största häst jag har haft.

Ca 160-165 cm i manken!

Inte så hög, kanske ni tycker men med tanke på att jag då var en ganska späd (ja det är sant, jag var det då... dock inte nu längre är jag rädd...) knappt 158 cm lång tonåring så var hon rätt (mycket för) hög för mig!

(jag vet... nosluddet... jag skäms...)

Frippe

Min stora sorg... hade så gärna velat köpa tillbaka honom och haft

honom gående som pensionär... när jag sålt honom ville jag aldrig mer

sälja någon häst... det finns så många idioter som verkar bra tills köpet

är klart...

Kahela och Ior

Kahela är Mellis fölunge och Ior är Hilmas fölunge. bägge födda -01

Jag bara ler när jag tänker på dem!

Och till sist... Mellis och jag igen

ännu ett ähum... bra kort på när vi tränar...

Tja... det har passerat några hästar i mitt liv... alla speciella på sitt vis!

Annars så har jag varit på min vfupraktik idag, Pontus fick vara hos morfar och ska vara det resten av veckan, ska nu försöka få ordning på alla skoluppgifter som ska göras...

Förresten såg jag att jag fått tillbaka biologidelen på tentan också... har väl förträngt det för jag klarade naturligtvis inte av den utan jag ska göra om den...  men då ska jag klara den!

Var ut en stund tidigt i morse och letade efter kattskrällena.

Nu har Snurre försvunnit också...

Han har inte varit hemma på tre dygn nu så det är bara Fiffi kvar...

Vad är det med dem? Vill de inte bo hos oss? Eller har det hänt dem något? Har de blivit sjuka och gömmer sig?

Det är det här som är så jobbigt med katt.

En häst eller en hund har man kontroll över. Man märker om de inte mår bra eller om det är något annat.

En katt kan bara försvinna och du har ingen aning om vad som har hänt.

Men vad trodde jag? Att jag skulle hitta dem?  

Men... när jag var ute i skogen så var det så skönt! Det suger i ridtarmen riktigt ordentligt nu!

Det här är ett gammalt kort men det var riktigt länge

sedan jag tränade i ridhuset nu... säkert 2 år sedan...

Ett annat säkert vårtecken är att ta ut

de här pärlorna.

Förra året kom de aldrig ut... men i år vill jag absolut ha ut dem!

Blir det ingen semester så kan man väl åtminstone få komma ut och roa sig i dem?!

Godmorgon!