Det gick bra att hämta hem dem.

Mellis fick lugnande, men inte tillräckligt, så lite skulle hon allt protestera, men det gick ändå hyfsat smärtfritt.

Började med att gå och betala och det var ju en trevlig liten summa så här lagom till jul...

När jag kom och sa hej första gången så tittade Merlin inte ens upp.

Och Mellis vägrade att komma till dörren. (jag öppnade aldrig)

Det var ännu längre till den obligatoriska gnäggningen som jag alltid brukar få av dem bägge...

Gick då för att prata med personalen, där jag fick alla papper med vad de gjort och hur jag ska göra här hemma.

Vi gick för att ge lugnande och skulle sedan ta ut dem för att lasta.

Och Merlin gick ifrån mig.

Jag la också märke till att han hade grimma på sig och det hade han inte när vi lämnade honom, för de tyckte han var så välhanterad att det inte behövdes.

Han har aldrig gått ifrån mig för att inte bli fångad förut.

Men vi fick tag i honom och lastningen gick som jag sa, hyfsat.

Resan gick bra, men Mellis såg lite stressad ut när hon kom in i stallet, men det blev bättre när Hilma kom in.

Så här är han!

Ser ni märkena efter grimman?

Hade ju naturligtvis fått med fölgrimman som är lite trång...

(och ja jag hade inte hjärnan med mig den kvällen...)

Fick reda på av en av personalen som jag kände sedan innan, att veckan inte gått så smärtfritt som jag trott.

Mellis hade vid flertalet tillfällen varit så stressad och svettig att de fått duscha henne.

Hon har också tappat i hull och är nu väldigt knotig.

Missförstå mig inte, jag tror inte att de inte skött om dem eller inte gett dem mat, utan jag tror att det är stressen av en främmande lite stökigare miljö, som faktiskt ingen kunde göra något åt som är boven.

Jag lämnade dem hemma med massor av hösilage och tänkte att det var bättre att de fick vara i fred en stund.

När jag sedan gick in till dem efter några timmar för en koll, så var allt lugnt, hösilage uppätet och jag fick min hälsningsgnäggning... av alla tre... som vanligt!

Gav dem mer hösilage och lämnade dem igen.

Gick sedan ut nu för ett tag sedan för att mocka och ge kvällsmat (Mellis hade ätit upp igen...), ta lite kort och framförallt för att mysa och borsta lite.

Merlin var lite avvaktande men blev väldigt mycket mer som vanligt igen efter en stund.

Men han är fortfarande skygg om han tror att jag ska fånga honom.

Kanske så förknippar han det med att sticka honom eller andra otrevligheter?

Tråkigt ändå att han inte litar på mig så mycket längre, men hoppas att det kommer tillbaka fort.

Har tänkt att jag ska ta på och av grimman utan att lyfta några ben eller annat utan bara leda till och från uteboxen eller gosa och klia ett tag och hoppas att det går över.

De har rakat honom på en del ställen...

Ena sidan...

  och andra sidan.

Så nu ska han/de ha boxvila i en max 5x5m utebox eller inne, i 4 veckor, efter två veckor ska han skrittas i 2x 10 min /dag.

Tiden skritt ska ökas på under två veckor till och efter det, om allt är som det ska, får han gå i hage som vanligt igen.

Stygnen ska tas om ca en vecka och han ska ha bandage till ca 3-4 dagar efter att stygnen tagits bort.

Bandaget ska bytas ett par gånger till alltså.

Här är hon... den knotiga... snygg häck va?

Det syns inte så tydligt på bilden som det är i verkligheten, men hon är väldigt knotig och revbenen syns ganska tydligt nu.

Så nu när hon fått kvällsmaten (det är ju kvar) så har hon ätit upp nästan allt i en hösilage säck + lite hö, det finns bara en stor kaka kvar nu, och den säcken brukar räcka i tre fyra dagar annars... så hon äter nog upp sig snart igen hoppas jag..!

Hur som helst så är jag väldigt tacksam för den vård de fått på Strömsholm, men är väldigt glad över att ha dem hemma igen!

Hästarna såg riktigt nöjda ut alla tre när jag lämnade dem ikväll.

Blev ett riktigt långt inlägg det här men jag hade nog ändå kunnat skriva ännu mer... men tänkte sluta plåga er med mitt nu..!

Godnatt!

De har äntligen ringt från Strömsholm och jag får hämta hem dem idag!

Äntligen, shit vilken lång vecka det har varit..!

Han har svarat så bra på behandlingen så de trodde inte det skulle bli några problem... och man kan ju bara hoppas att det fortsätter så.

Så nu ska jag ut och fixa iordning välkommenhem fint i stallet för att sedan äta lunch med min kära svägerska innan jag, hon och gubben min far iväg för att hämta hem dem!

Humöret, ja det är på topp, trots hela huvudet fullt med snor, huvudvärk och ond hals!

Wiiiiii!!!