Härom dagen, när veterinären skulle komma för att Lillprins bus skulle bli en det så hände det igen.

När jag hämtade honom i hagen så kom han inte galopperandes som han brukade utan stod kvar och gnäggade.

Efter lite lock och rop ifrån mig så kom han ivarjefall till slut gåendes och när jag skulle sätta på honom på grimman vid grinden så såg jag det.

Såret.

För att göra en lång historia kort så på höger bakhas, på insidan framåt var det ett ganska stort djupt sår...

Tur i oturen att veterinären redan var på plats, vi skulle ju kastrera...

Så han fick börja med att sy ihop honom, vilket inte var det optimala, det skulle behöva sytts mycket tidigare... men vi har gjort ett försök.

Det var djupt men återigen hade vi lite tur.

Det hade inte gått hål in i leden, men bra nära...

Återbesök på måndag.

Så nu är han dränerad, sydd, kastrerad och står på pencillin och metacam.

Och jag blev deprimerad.

Han är ca 1 år och en månad och har redan varit konvalicent två gånger...

Men han är pigg och inte alls sugen på att bli stucken så därför har jag ev fått en spricka i en av mina knogar...

Någonting hände igår och nu har jag jätteont...

Det kommer att bli roliga dagar här framöver har jag en känsla av...

Tack och lov för att jag har honom hos Anna och Elin som verkligen har både hjälpt, stöttat och tagit tag i saker när jag känt mig handlingsförlamad.

En stor   till dem!

Skolan har börjat och jag hade trevliga dagar i Karlstad men det är en hel del att ta tag i och jag har verkligen inte orken.

Men jag måste, så det är bara att bita ihop.

Kommer mer om allt en annan dag...

Tjingeling