En dag kvar...

Efter att jag såg när min älskade tant halkade och hur ont hon fick när hon var tvungen att ta emot sig med bakbenet för att balansera upp ringde jag återigen veterinären.
Frågade rakt ut om det var för min skull hon skulle få sommaren på sig.
Och det var det...
Vi tog då beslutet (efter att jag rådfrågat några vänner som antingen jobbar inom djursjukvården eller har mycket lång och stor hästkunskap, om det verkligen inte fanns något mer att göra...) att hon ska slippa ha ont mer.

Inte ska min älskade tant behöva ha ont för att jag inte är redo...
Och för den delen... jag blir nog aldrig redo...

13 år ihop... det skulle inte sluta så här...
Hon skulle ju få ett nytt stall, med en extra stor box...
Hon skulle ju gå här och skrota på gårdsplanen i åtminstone 10 år till... för att sedan begravas här hemma...
Så skulle det ju vara...

Så imorgon är det alltså dags...

Älskade tant... jag är så ledsen...