En dag kvar...

Efter att jag såg när min älskade tant halkade och hur ont hon fick när hon var tvungen att ta emot sig med bakbenet för att balansera upp ringde jag återigen veterinären.
Frågade rakt ut om det var för min skull hon skulle få sommaren på sig.
Och det var det...
Vi tog då beslutet (efter att jag rådfrågat några vänner som antingen jobbar inom djursjukvården eller har mycket lång och stor hästkunskap, om det verkligen inte fanns något mer att göra...) att hon ska slippa ha ont mer.

Inte ska min älskade tant behöva ha ont för att jag inte är redo...
Och för den delen... jag blir nog aldrig redo...

13 år ihop... det skulle inte sluta så här...
Hon skulle ju få ett nytt stall, med en extra stor box...
Hon skulle ju gå här och skrota på gårdsplanen i åtminstone 10 år till... för att sedan begravas här hemma...
Så skulle det ju vara...

Så imorgon är det alltså dags...

Älskade tant... jag är så ledsen...

 

Linda

12 mars 2013 13:51

Du får mina ögon att tåras när jag läser. Men tycker du fattar rätt beslut. Hon har ändå haft ett långt bra liv och avslutar det med dig på plats.
Tröst och styrkekramar önskar jag dig Ann.

http://finnstapre.bloggplatsen.se

 

Christina Edblom

12 mars 2013 17:55

Å, jag förstår att du har det svårt nu och att tankarna är många! Skickar dig en styrkekram, kram! Ska tänka på dig i morgon!

 

Stina

12 mars 2013 19:19

Vilken kärlek du visar din tant med detta tunga beslut Ann <3
Det gör ont i mig att läsa och jag känner såååå med dig - skciakr en styrkekram och många tankar åt ditt håll !
Kram!!

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Pamsan

12 mars 2013 21:21

Kära nån då....Usch vad trist. Tänker på er!! <3

 

Kim

12 mars 2013 22:10

Här rullar tårarna för dej :(
Bamse krammmmmm <3 <3 <3

http://varmt...

 

Helena

13 mars 2013 07:43

Det finns inga ord för de hemska och jag gråter med dig, de skulle ju inte bli så här. Tanterna skulle ju gå och skrota och reta varandra i många år till. Men livet är bra orättvist ibland och vi kan inte göra så mycket åt det. Men nu får hon springa fritt utan smärta på himmelens gröna ängar.
Kramar från oss alla på denna hemska men befriande dag.

 

Tiina

13 mars 2013 21:57

Ann... jag kan inte sluta gråta, är så himla ledsen för din skull. Jag vet ju att fina goa Mellis har en egen plats i ditt hjärta... finner inga ord som kan trösta i detta.
Till och med mina tjejers ögon tårades när jag berättade detta tunga besked om världens snällaste häst. <3
Stor kram till dig denna tunga dag, och många tankar går såklart till finaste Mellis.

Älskade Ann... tänker på dig så... <3 <3 <3

 

sofia

14 mars 2013 10:51

Jag vet inte vad jag ska skriva, alla ord saknas. Så tråkigt, svårt beslut. Man får ta tillvara alla dagar man har med alla man håller kär.

Tänker på dig! :,(

 

Kicki

14 mars 2013 19:05

å vännen, tårar trillar här med... missade detta inlägg, såg det inte förrn nu... men ja, nog tog du rätt beslut och det är jag säker på att du vet att du gjorde oxå. man VET när det är dags. hur ont det än gör.... STOR kram!

http://kaa.bloggplatsen.se

 

sara

15 mars 2013 18:00

Vilket tungt beslut men vilken kärlek du gav henne!! Lider med dig!!! Kramar i massor!

http://sanellie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på den här bloggens vara eller icke vara...Jag är ju inte helt flitig med skrivandet och har inte varit på länge...Det av olika anledningar men sammanfattningsvis så kan man nog säga att det är livet som kommit ikapp.Barn/familj, hästar, jobb kräver ...

Det har varit mycket fest ett tag nu. Fest innebär sen kväll och ev att man intar alkoholhaltiga drycker. Jag tror jag är för gammal för fest... man repar sig liksom inte på flera dagar... och jag brukar ytterst sällan inta alkoholhaltiga drycker.....

för att rida unghäst som bockar och stegrar sig när han inte får som han vill... Marken är hård och skitig och dessutom måste jag GÅ hem för att kunna komma upp igen... Pallen ni vet... Jag tror jag vill ha en gammal en som bara gör som man be...

Idag tog jag en ridtur med mina barn. Alltså, jag red och de cyklade. Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först. Det där...

Förena nytta med nöje. Umgås med tonårsaktig 11-åring på neutral mark utan telefon, dator, ipad eller tv. Riktigt, riktigt mysigt! 11-åringen shoppade loss och fick några nya tröjor, adidaströjabyxa, mössa, vantar, vinterjacka, vinterkängor och ...