Jag hade ju longerat honom i alla gångarter med sadel och stigbyglar nere, hängande och slängande samt att jag "hängt" på honom så gott jag kunnat...
Jag är ju aningens kort så hänga på riktigt har jag inte kunnat utan att behöva "hoppa upp", stolen är inte tillräckligt hög... och det ville jag inte innan när jag var själv...
Så det jag tänkte börja med var att hänga på riktigt på honom.

Att jag hängde där brydde sig Lillprinsen inte om, men Mellis sadel som han fått ärva var fortfarande inte omstoppad och tillpassad efter honom (det är den nu!) så den gled och jag "ramlade" av.
Det var lite läskigare.

Så då tog jag beslutet att strunta i hänget.
Jag hade stått mycket på en stol och grejat så han var ju lite van vid att jag var ovanför honom och höll på.

Så den 1 augusti var det dags.
Att sitta på honom för första gången!
Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite pirrig.

För det första: det är över 20 år sedan jag red in en häst sist...
För det andra: jag är numera dödligt rädd för att ramla av...
För det tredje: jag var lite osäker på om förarbetet jag gjort med honom var tillräckligt, man kan ju aldrig säkert veta...

Så med pirr i magen och pepp från Linda satt jag upp!

Hej på dig är du där? sa prinsen och så var det inget mer med det och började gå.
Planen var inte riktig den så efter några steg tänkte jag hoppa av men då hände nåt och han blev lite rädd för något och snodde runt.
Men som den klippa han är så lugnade han sig snabbt igen.
Han lyssnar väldigt bra på oss!
Gick några steg till så vi avslutade det hela bra.

Dagen efter var planen att hoppa upp och hoppa av tills han inte brydde sig samt att börja resa upp mig lite.
Men eftersom han inte brydde sig när jag hoppade upp så gick vi några få steg emellan varje uppsittning och det gick super!

Han brydde sig inte direkt om att jag reste på mig heller.
Vi fortsatte och ökade på fler steg mer svängar, lite varje gång vi höll på och jag började lite smått styra, sätta igång och stanna själv.
Vi var noga med att han hela tiden skulle tycka att det var ok.
För mig är det viktigt att han ska vara trygg med det vi gör, det får hellre ta lång tid.

Efter några gånger på gräset (Linda tänkte att det skulle vara mjukare för mig om jag mot förmodan skulle ramla av, hennes stackars pappa fick inte ens klippa gräset den veckan... ;) vågade jag förflytta oss ner till ridbanan.

Linda höll fortfarande i men började att inte gå helt nära och jag bestämde mer och mer själv vart vi skulle och om vi skulle stanna eller gå.
Att lägga till skänkel var också nemas problemas, han fattade ganska direkt vad jag ville.
Smart kille!

Så var det då dags att släppa oss lösa.
Inget problem med det heller, Linda var med men vi tog oss några svängar utan henne :)

Jag ser rätt nöjd ut!

Svårighetsgraden ökar lite till ;) och vi tog vår första promenad ut från gården!
Roligt tyckte prinsen!

En oerhört stolt och nöjd matte!

Nu hade vi kommit till den pukten där Linda mest var där för att jag skulle känna mig trygg!
Lite trav hade vi även fått till.

Ca 14 dagar (tror jag det var) efter att jag satt på honom för första gången nådde vi målet vi satt.
Att vi skulle kunna följa med Linda och Cardan på en lite promenad :)
Och han skötte det strålande!
Vi tog tom en liten egen sväng själva när Linda och Cardan gick upp på lite berg och jag valde att gå runt!
Han gick så snällt ifrån en liten bit.

Efter den gången red jag honom helt själv på ridbanan utan att jag kände att jag var tvungen att ha någon med.

23 dagar efter första uppsittningen ser det vissa ögonblick och steg ut så här.
Oftast inte förstås men jag får ändå en föraning av hur vi kan komma att jobba ihop i framtiden!

Framåtbjudningen är inte alltid den bästa och den ska vi nu fortsätta att jobba på här hemma.
Förhoppningsvis på den fina stubb som nu finns häromkring.
Galopp har vi inte kommit till än men den kommer när vi (läs jag) känner oss mogna för det.

Stort JÄTTE TACK till Linda Salenmo som hjälpt och peppat mig igenom det här!
Utan henne hade hade han fm fortfarande varit oinriden och framför allt TACK för sällskap och inspiration så jag fått den riktigt stora lusten för träning tillbaka!!!

Det har hänt lite igen sen jag tog mig tid med bloggen... långt mellan gångerna men plötsligt så!

Jag har haft en underbart skön, solig och varm semester, hela 5 veckor lång där vi bla har varit i Tingsryd 1 vecka med min bästa vän Anna och hennes familj.
Och i Tingsryd ligger ju Börjesaffären.
Vilket trevligt sammanträffande!
Så där var jag ju tvungen att göra några besök :)

Ett par nya ridstövlar och benlindor var lite av det som fick följa med hem.
High Chapparral fick sig också ett besök, uppskattat av barnen och mycket sol och bad blev det i poolen vid stugan. :)


Sedan i slutet av semestern hade jag min 40-års fest.
Lat och bekväm som jag är så bokade vi Bowlinghallen här i stan.
De fixade med allt från lokal, all mat och dryck, till snacks, servering och städning.
Helt kanon!

Under kvällen bowlades det en hel del och en "lek" bidde det.
Och jag måste säga att jag har toppen vänner ingen nämnd, ingen glömd!

Jossan hade fixat leken (eftersom jag inte riktigt gillar sånt egentligen... men det här blev riktigt roligt faktiskt!) en tipspromenad med tillhörande aktiviteter.

Här är det Tim , farfar och barnens kusin Rebecca som tävlar om vem som kunde äta en sockermunk utan att slicka sig runt munnen snabbast.
Tim vann...

Här skulle man äta så många citroner som möjligt utan att göra någon min och Marit vann, men jag undrar om det inte hade blivit en hårdare match om Ia hade gått in för att vinna...

Tårta bidde det såklart och inte vilken tårta som helst, utan bästa tårtbakerskan och jobbarkompisen Jenny hade gjort den!
Så fin!!!
Man ville typ inte skära i den...

Hade ivarjefall en riktigt kul kväll så Tack alla som var där :)

Hästarna har varit på semester även dem.
Eller semester och semester...
De skulle agera lite sällskap till Lindas Cardus, hon var hemma i föräldrahemmet på sin semester samtidigt som Lillprinsen skulle få leka lite.
Och inte att förglömma, Linda kunde då även hjälpa mig med att rida in honom!
Hade ju då tänkt att Lilltant skulle få gå med deras småhästar och slippa munkorg... men se det hade inte Lilltant tänkt...
Hon betedde sig som den surtant hon kan vara mot de snälla gamla farbröderna och stod sen vid staketet och gapade efter sin Lillprins...
Så dagen efter åkte Hannibalmasken på igen och hon fick gå med sin skyddsling och då sänkte sig lugnet :)

Nu har de efter ca 6 veckor kommit hem igen och bägge verkade nöjda med det.
Men några gånger har Merlin tittat sig omkring och gnäggat lite så han tyckte nog att Cardan allt kunde följt med :)

Nu får vi se hur länge det dröjer till nästa inlägg här... ;)
Tjingeling!