Jag hade ju longerat honom i alla gångarter med sadel och stigbyglar nere, hängande och slängande samt att jag "hängt" på honom så gott jag kunnat...
Jag är ju aningens kort så hänga på riktigt har jag inte kunnat utan att behöva "hoppa upp", stolen är inte tillräckligt hög... och det ville jag inte innan när jag var själv...
Så det jag tänkte börja med var att hänga på riktigt på honom.

Att jag hängde där brydde sig Lillprinsen inte om, men Mellis sadel som han fått ärva var fortfarande inte omstoppad och tillpassad efter honom (det är den nu!) så den gled och jag "ramlade" av.
Det var lite läskigare.

Så då tog jag beslutet att strunta i hänget.
Jag hade stått mycket på en stol och grejat så han var ju lite van vid att jag var ovanför honom och höll på.

Så den 1 augusti var det dags.
Att sitta på honom för första gången!
Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite pirrig.

För det första: det är över 20 år sedan jag red in en häst sist...
För det andra: jag är numera dödligt rädd för att ramla av...
För det tredje: jag var lite osäker på om förarbetet jag gjort med honom var tillräckligt, man kan ju aldrig säkert veta...

Så med pirr i magen och pepp från Linda satt jag upp!

Hej på dig är du där? sa prinsen och så var det inget mer med det och började gå.
Planen var inte riktig den så efter några steg tänkte jag hoppa av men då hände nåt och han blev lite rädd för något och snodde runt.
Men som den klippa han är så lugnade han sig snabbt igen.
Han lyssnar väldigt bra på oss!
Gick några steg till så vi avslutade det hela bra.

Dagen efter var planen att hoppa upp och hoppa av tills han inte brydde sig samt att börja resa upp mig lite.
Men eftersom han inte brydde sig när jag hoppade upp så gick vi några få steg emellan varje uppsittning och det gick super!

Han brydde sig inte direkt om att jag reste på mig heller.
Vi fortsatte och ökade på fler steg mer svängar, lite varje gång vi höll på och jag började lite smått styra, sätta igång och stanna själv.
Vi var noga med att han hela tiden skulle tycka att det var ok.
För mig är det viktigt att han ska vara trygg med det vi gör, det får hellre ta lång tid.

Efter några gånger på gräset (Linda tänkte att det skulle vara mjukare för mig om jag mot förmodan skulle ramla av, hennes stackars pappa fick inte ens klippa gräset den veckan... ;) vågade jag förflytta oss ner till ridbanan.

Linda höll fortfarande i men började att inte gå helt nära och jag bestämde mer och mer själv vart vi skulle och om vi skulle stanna eller gå.
Att lägga till skänkel var också nemas problemas, han fattade ganska direkt vad jag ville.
Smart kille!

Så var det då dags att släppa oss lösa.
Inget problem med det heller, Linda var med men vi tog oss några svängar utan henne :)

Jag ser rätt nöjd ut!

Svårighetsgraden ökar lite till ;) och vi tog vår första promenad ut från gården!
Roligt tyckte prinsen!

En oerhört stolt och nöjd matte!

Nu hade vi kommit till den pukten där Linda mest var där för att jag skulle känna mig trygg!
Lite trav hade vi även fått till.

Ca 14 dagar (tror jag det var) efter att jag satt på honom för första gången nådde vi målet vi satt.
Att vi skulle kunna följa med Linda och Cardan på en lite promenad :)
Och han skötte det strålande!
Vi tog tom en liten egen sväng själva när Linda och Cardan gick upp på lite berg och jag valde att gå runt!
Han gick så snällt ifrån en liten bit.

Efter den gången red jag honom helt själv på ridbanan utan att jag kände att jag var tvungen att ha någon med.

23 dagar efter första uppsittningen ser det vissa ögonblick och steg ut så här.
Oftast inte förstås men jag får ändå en föraning av hur vi kan komma att jobba ihop i framtiden!

Framåtbjudningen är inte alltid den bästa och den ska vi nu fortsätta att jobba på här hemma.
Förhoppningsvis på den fina stubb som nu finns häromkring.
Galopp har vi inte kommit till än men den kommer när vi (läs jag) känner oss mogna för det.

Stort JÄTTE TACK till Linda Salenmo som hjälpt och peppat mig igenom det här!
Utan henne hade hade han fm fortfarande varit oinriden och framför allt TACK för sällskap och inspiration så jag fått den riktigt stora lusten för träning tillbaka!!!

 

Stina

25 augusti 2013 10:04

Fasen vad fina ni är ihop!!

Ann

25 augusti 2013 19:45

Tack!
Tyckte han var lite liten först men får väl inse att jag inte ens är så lång som jag tror..! ;)

 

Linda

25 augusti 2013 11:50

Åh det har varit så roligt att få vara med på resan! Saknar er redan här på gården. Så mysig och fin häst som charmat alla som mött honom i sommar. Och Ann - grundarbetet var mycket gott! Lycka till på stubben.

Ann

25 augusti 2013 19:47

Tack Linda :)
Vi saknar er också!
Och stubben gick super idag, mycket bättre framåtbjudning = väldigt nöjd matte!!!

 

Kicki

27 augusti 2013 15:40

Hej, vad roligt att kunna följa er framfart tillsammans här :-)
Ni är jätte fin ihop, och jäkla vilken fin rumpa han har :P
Stor kram och massa mulpussar från gammelmatte till mamma Karamelle den vackraste <3
/Kicki

Ann

27 augusti 2013 21:46

Kul att du vill följa oss!

 

Kicki

31 augusti 2013 16:42

ååå underbara känsla att sitta på en bebis första gången! Nu låter jag som en trasig skiva men jag kan bara inte begripa ahur fort tiden går... han var ju nyss fölis och nu är han plötsligt ridhäst! Hur gick det till? Bra jobbat! och föressten så är jag inte ett DUGG avis på den blå outfiten ;)

http://kaa.bloggplatsen.se

Ann

31 augusti 2013 16:48

Den är bra snygg!
Om än liiite stor, men det får vi leva med ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på den här bloggens vara eller icke vara...Jag är ju inte helt flitig med skrivandet och har inte varit på länge...Det av olika anledningar men sammanfattningsvis så kan man nog säga att det är livet som kommit ikapp.Barn/familj, hästar, jobb kräver ...

Det har varit mycket fest ett tag nu. Fest innebär sen kväll och ev att man intar alkoholhaltiga drycker. Jag tror jag är för gammal för fest... man repar sig liksom inte på flera dagar... och jag brukar ytterst sällan inta alkoholhaltiga drycker.....

för att rida unghäst som bockar och stegrar sig när han inte får som han vill... Marken är hård och skitig och dessutom måste jag GÅ hem för att kunna komma upp igen... Pallen ni vet... Jag tror jag vill ha en gammal en som bara gör som man be...

Idag tog jag en ridtur med mina barn. Alltså, jag red och de cyklade. Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först. Det där...

Förena nytta med nöje. Umgås med tonårsaktig 11-åring på neutral mark utan telefon, dator, ipad eller tv. Riktigt, riktigt mysigt! 11-åringen shoppade loss och fick några nya tröjor, adidaströjabyxa, mössa, vantar, vinterjacka, vinterkängor och ...