...gjorde jag idag.
Jag hjälpte Linda att motionera Cardan lite.
Hjälp vad han är stor!
Första problemet kom vid sadling... men avhjälptes med lite hjälp från hennes pappa och en hög pall.
Problem nummer två kom vid uppsittning men avhjälptes även det med en hög pall och lite apklättring...
Men det stora riktiga problemet kom när jag skulle av...
Herrejisses vad högt det var ner!!!
Försökte hålla i mig och hasa lite försiktigt ner men tyngdlagen gjorde att det gick inte så länge som jag tänkt utan jag dunsade i backen.
På fötter, och det är jag glad över... men det var nära att jag även tog i lite med rumpan...
Dunsen i backen var så tung att jag tror jag krympte flera cm.
Ett inte så önskat scenario när man bara är åtta cm över en och en halv meter över havet.

Annars skötte den stora gentlemannen sig utmärkt!
Gick även i hyfsad form på ridbanan om man tänker på att det var väldigt väldigt många år sedan jag red på ridbana med någon häst som inte var min.
Kan faktiskt inte komma på när det var senast.
Tror inte det var under Mellis tid och det var ju 13 år... och har inget minne av det ifrån Frippes tid heller och honom köpte jag 92...

Allting var stooort.
Skritten var stor.
Traven höll på att kasta mig ur sadeln innan jag vande mig.
Sitta ner i den traven var inte att tänka på mer än några steg i taget.
Galoppen var riktigt schysst när jag väl vant mig vid att även den var stooor!
Kan väl bara konstatera att jag inte är van vid jättestora gångartshästar! ;)

Så här ser vi ut tillsammans.
Bilden är från tidigare i sommras när jag skulle testa om jag kom upp så jag kunde hjälpa henne men jag antar att jag inte såg större ut igår... :)


Dagen innan igår tog jag och Prinsen premiärturen ner till stubben själva.
Sådär lugn och fin som han varit alla andra gånger... var han inte...
Explosiv är ett ord som brukar beskriva honom rätt bra och som jag trott att han skulle vara vid inridningen, men det var han ju inte.
Förrens då.
I tisdags.
Det var som att sitta på en bomb.
Så inga som helst problem med framåtbjudningen där inte!
Vi övade på halt, svänga dit jag ville och igångsättning genom tanke och säte.
Och så la han själv in några träningspass med spansk skritt...
Väldigt duktig på det.
Traven hoppade vi det här passet.
Feg?
Ja kanske... men jag väljer att kalla det självbevarelsedrift när jag var ensam kanske...


Annars idag, när jag inte gjort god gärning så har jag lunchat med världens bästa Jossan (efter att jag varit på mitt livs första koll att jag förhoppningsvis inte har bröstcancer) som också gjorde mig sällskap till Hööks och Glada hästen.
Den shoppingen resulterade i en ny kortare sadelgjord, nya stigläder och en ny sorts Hannibalmask (läs munkorg) till Hilma.

Det var allt från mig för den här gången.
Tänk vad man kan få till när man inte kan sova...

Tjingeling!