att han är bra nu.

Lillprinsen alltså.
Jag hade idag ut equiterapeuten Håkan Lundell, en mycket trevlig och i mitt tycke, duktig en.

Han började att känna igenom honom och jag såg att det var ett ställe som han, Lillprinsen alltså, inte gillade att bli tryckt på.
Och så var det.
Muskeln ××××× och muskeln xxxxx (jag hade redan glömt vad den första muskeln hette när han talade om den andra, man kan inte begära för mycket av en halvt senil) hade han ont i.
Musklerna som jag glömt bort vad de hette satt ivarjefall typ vid virveln, ovanför höger framben och lite bakåt.
Att ha ont där gjorde att han inte kunde länga höger fram ordentligt och fick det att se ut som att han haltade på vänster fram samt ställa sig utåt.
Vilket han gjorde, fast just att han faktiskt ställde sig utåt i det varvet hade jag inte talat om.
Troligtvis har det hänt i något av Lillprinsens nuflipparjagut utbrott, det är ivarjefall vad vi tror, veta säkert kan man ju sällan...

Han fick behandling, bla laser och ska nu vara redo att sättas igång och jag ska stretcha både före och efter motionering.
Vi firade det med en långpromenad.
I övrigt tyckte Håkan att han kändes och såg fin ut, förutom att han var lite överviktig. .!
Nja... överviktig... hur menar han då..?
Han är väl bara lite ähum... rund och go? ;D

Tjingeling!