Idag tog jag en ridtur med mina barn.
Alltså, jag red och de cyklade.
Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först.
Det där med tävla om vem som kommer först, var inte mitt perspektiv... och inte vad hon tjatar heller...

Lillprins bus gjorde ivarjefall skäl för sitt smeknamn.
Han var själaglad över att grabbsen följde med.
Det har ju cyklats med förut vid ridning och reaktion på det har uteblivit.
Men nu var han supertaggad.
Cyklade de i förväg ville han snabbt springa efter.
Höll jag då in honom så bockade han.
Galopperade jag ifatt, så bockade han.
Var han ifatt var han rätt nöjd men bockad lite ibland ändå, för säkerhets skull...
Men, han var jätteglad hela tiden.

Jag vill ändå utbringa ett stort tack till min nya (dock halkiga) sadel med stöd och mina nya brallor med klister.

De sitter inte lika snyggt på mig som på hon på bilden i katalogen och jag vet, de är redan skitiga, men det verkade ändå funka för jag hade aldrig känslan av att jag skulle flyga av.
Om jag inbillar mig att det funkar..?
Vem bryr sig?
Bara jag sitter kvar och känner mig hyfsat trygg så bryr jag mig inte om varför..! ;)

Fick också en riktigt välment och förmodligen fin present idag.
Fiffi kom springandes till stallet mjauandes så som Mjauis gör när hon fångat "mat" till sina, snart 6-åriga ungar.
Jag tänkte att, vem ska hon ge den till, hon brukar ju inte ge bort sina möss?
Jo men hon knatade väl in i stallet, la den i boxen och fortsatte jama och glo på mig.
Fin mus, sa jag och gick och fortsatte och borsta prinsen.
Då tog hon musen, la den på stallgolvet vid mig och gick.
Jo men stort tack Fiffi...

Hennes mamma Mjauis ser också ut som en farlig råttjägare...

Köpte förresten en säck med jättefina fodermorötter till hästarna härom dagen.

När han som sålde morötterna hjälpt mig in med dem i skuffen drämde jag bakluckan i huvudet på honom som tack.
Pinsamt...

Tjingeling!