för minisemester med en av mina bästaste vänner :)

Vi ska åka till Stockholm i helgen och sova på hotell, äta god mat, shoppa lite och inte minst titta på Spanska ridskolan som gästar Globen!

Det ska bli hur kul som helst!

Och som om inte det är nog så har jag och en annan bästaste vän bokat in det här i december...

Det ska bli hur mysigt och skönt som helst!
Vi gav varandra det i 40-års present :)

Annars händer det inte så mycket här, det rullar på som vanligt.
Det går lite fort bara...

Lillprinsen har tagit ännu ett steg från bebisstadiet och fått skor.
Det för att han var så otroligt ömfotad att vi knappt kom framåt barfota... tyvärr...
Var lite nervös för hur det skulle gå att slå på men det hade jag inte behövt.
Han stod som ett ljus i stort sett hela tiden!

Duktiga duktiga prinsbus!

Vi har även varit ute på vägen och tränat på att möta bilar.
De två (! ;) vi mötte, mötte vi utan problem.
Jag red inte utan gick, för han känner sig fortfarande tryggare med mig före än när jag sitter uppe på ryggen om det blir lite läskigt.
Men jag hoppas att snart kunna få ridsällskap ut på vägen :)


Härom kvällen satt jag och äldsta sonen och tittade på film.
När den var nästan slut skulle gubben promt titta på nåt tvprogram så jag satte mig, lite lätt irriterad, framför datorn för att titta klart.
Satte i skivan i ena datorn... och tror ni det funkade?
Självklart inte...
Fipplade en stund men icke.
Gav upp och satte i skivan i den andra datorn.
Det är samma mus till bägge så jag bytte, det har jag gjort förr.
Tyckte det började bra men nej...
Musf-n la av.
Blev aningens mer upprörd.
Tog i och ur batterierna, knäppte på och av musen men inget hjälpte.
Satte i nya batterier (trots att gubben sa att han nyss gjort det) svor och muttrade åt stackars gubben som försökte se sitt program.
Han sa att jag hade för bråttom och gjorde fel, jag sa att så var det inte... musf-n hade funkat bra från början för att sen lägga av.
Bara för att jävlas med mig förstås.

Efter en stund när jag också börjat rycka i sladdarna, ifall det skulle vara glapp någonstans så frågade gubben plötsligt varför jag drog i skrivarsladden.
Öh... vadå skrivarsladden?
- och musen funkade från början? frågade han vidare...
Och ja, jag är säker på att det gjorde den!!!

Hur som helst så fick jag givetvis inte igång filmen ordentligt nu heller.
Ljudet hade plötsligt försvunnit.
Så jag gav upp den datorn med och gav mig på laptopen.
Om jag fick igång den där?
Nej.
Batteriet gav upp och jag var riktigt förbannad.
Alla datorer har tidigare funkat utmärkt att titta på film i men inte nu.

Det hade gått 45 minuter sedan gubben börjat titta så hans program var slut.
Äntligen kunde jag titta klart!
Hur mycket det var kvar av filmen?
3 minuter...
Och jag är verkligen ett teknikens geni..!

Tjingeling!

vettigt att blogga om idag så jag hoppar väl det.

Men eftersom jag sällan har nåt vettigt att komma med så blev det ingen större skillnad så jag fortsätter väl som vanligt ;)

Fast på riktigt så finns det faktiskt inget direkt att att berätta.
Jag vaknade med en huvudvärk som gjorde att jag nästan trodde att jag skulle behöva ha ett skärp hårt runt skallen för att den inte skulle falla i bitar.
Och ont lite här och var i kroppen.
Ömheten på olika ställen berodde nog på fallen från stolen igår, men träningsvärken i magen kommer definitivt ifrån allt hostande.
Det känner jag när jag hostar...
Ska man nu se det positiva i det så kanske man kommer ett myrsteg närmare det däringa sexpacket som tydligen ska finnas där någonstans...

Så förutom när jag skjutsade Pontus till och från en kompis så har jag mest haft ryggläge i sängen.
Jag var ut och klappade lite på de fyrbenta också och drog upp lite morötter åt dem.
Men det slutade jag med ganska snabbt eftersom det kändes som om överkäken skulle ramla ut.
När jag gick ifrån dem gick Prinsen till grinden och gnäggade.
Han tyckte förmodligen att jag var hur tråkig som helst...

Så nu ligger jag här och ska försöka somna.
Grattis till mig... jag har ju legat och småslumrat mest hela dagen liksom...
Och bortser man från den envisa huvudvärken som fortfarande är kvar, trots envist pillerknaprande från min sida, så är jag allt lite rastlös, inte trött...
Har ju inte gjort många knop idag.

Eller jo... jag är nog trött, eller så gäspar jag för att jag är uttråkad...
Så lite medömkan skulle sitta fint... ;)

Tjingeling *host host*

... eller nåt... är det alltid kul med häst..?

Jag är förkyld.
Och då menar jag inte bara lite snuvig, utan hosta så jag inte sovit ordentligt på flera nätter, är jag inte tvärtäppt i näsan så rinner den... och småfeber till och från.
Och ja, jag tycker lite synd om mig själv.
För jag skulle åkt på äventyr ikväll.
Och imorgon var det tänkt att jag skulle åkt med på dressyrtävling.

Istället får jag vara hemma och försöka vila och kurera mig.

När jag inte måste laga hage alltså.
Den gick sönder i våras och det finns nu ingen mat i den hagen de går i.
Och stora hagen har gubben grävt i så där är det mycket staketfix att göra innan de kan gå där igen.
Alltså var jag tvungen fixa lilla hagen så länge.

Jag tycker det är så trååååkigt.
Och jobbigt.
Och ännu tråkigare när jag inte är pigg.
Och eftersom gubben inte var hemma så var jag tvungen att stå på en stol med tunga släggan för att kunna banka ner stolpen.
Och eftersom jag inte var pigg (för det är ju inte jag som är svag) så när jag då missade stolpen med släggan så den åkte ner i backen, ja då följde ju jag med.
I backen alltså.
Med släggan.
Och när man gjort det ett par gånger så är man inte bara förkyld längre utan man har även ont på diverse ställen på kroppen efter att ha ramlat av stolen.
Och är självklart också på ett alldeles strålande humör.
Pricken över i:et blev när jag kom in och tog av mig de blöta kläderna och hittade en fästing på ryggen.

Det är ju en fantastisk lördag..!
Och hästar är alltid kul...
Kanske skulle man hyra in sig någonstans igen, där allt sånt som trist staketfix ingår?

Det är tur de är söta och goa ivarjefall!

Så vid närmare eftertanke får de nog stanna :)

Slutgnällt för den här gången...
Så...
Tjingeling!

...gjorde jag idag.
Jag hjälpte Linda att motionera Cardan lite.
Hjälp vad han är stor!
Första problemet kom vid sadling... men avhjälptes med lite hjälp från hennes pappa och en hög pall.
Problem nummer två kom vid uppsittning men avhjälptes även det med en hög pall och lite apklättring...
Men det stora riktiga problemet kom när jag skulle av...
Herrejisses vad högt det var ner!!!
Försökte hålla i mig och hasa lite försiktigt ner men tyngdlagen gjorde att det gick inte så länge som jag tänkt utan jag dunsade i backen.
På fötter, och det är jag glad över... men det var nära att jag även tog i lite med rumpan...
Dunsen i backen var så tung att jag tror jag krympte flera cm.
Ett inte så önskat scenario när man bara är åtta cm över en och en halv meter över havet.

Annars skötte den stora gentlemannen sig utmärkt!
Gick även i hyfsad form på ridbanan om man tänker på att det var väldigt väldigt många år sedan jag red på ridbana med någon häst som inte var min.
Kan faktiskt inte komma på när det var senast.
Tror inte det var under Mellis tid och det var ju 13 år... och har inget minne av det ifrån Frippes tid heller och honom köpte jag 92...

Allting var stooort.
Skritten var stor.
Traven höll på att kasta mig ur sadeln innan jag vande mig.
Sitta ner i den traven var inte att tänka på mer än några steg i taget.
Galoppen var riktigt schysst när jag väl vant mig vid att även den var stooor!
Kan väl bara konstatera att jag inte är van vid jättestora gångartshästar! ;)

Så här ser vi ut tillsammans.
Bilden är från tidigare i sommras när jag skulle testa om jag kom upp så jag kunde hjälpa henne men jag antar att jag inte såg större ut igår... :)


Dagen innan igår tog jag och Prinsen premiärturen ner till stubben själva.
Sådär lugn och fin som han varit alla andra gånger... var han inte...
Explosiv är ett ord som brukar beskriva honom rätt bra och som jag trott att han skulle vara vid inridningen, men det var han ju inte.
Förrens då.
I tisdags.
Det var som att sitta på en bomb.
Så inga som helst problem med framåtbjudningen där inte!
Vi övade på halt, svänga dit jag ville och igångsättning genom tanke och säte.
Och så la han själv in några träningspass med spansk skritt...
Väldigt duktig på det.
Traven hoppade vi det här passet.
Feg?
Ja kanske... men jag väljer att kalla det självbevarelsedrift när jag var ensam kanske...


Annars idag, när jag inte gjort god gärning så har jag lunchat med världens bästa Jossan (efter att jag varit på mitt livs första koll att jag förhoppningsvis inte har bröstcancer) som också gjorde mig sällskap till Hööks och Glada hästen.
Den shoppingen resulterade i en ny kortare sadelgjord, nya stigläder och en ny sorts Hannibalmask (läs munkorg) till Hilma.

Det var allt från mig för den här gången.
Tänk vad man kan få till när man inte kan sova...

Tjingeling!

Härom dagen hade jag ont i halsen och kände mig lite låg. Dagen efter kände jag ingenting hur mycket jag än kände efter.
Så den dagen bestämde jag mig för att idag är dagen D.
Idag börjar mitt nya sundare liv och så motionerade jag...

Först cyklade jag och barnen till Medåkers marknad.
Det blev ca milen och nästan i ett sträck, för när vi väl kom dit och de två insåg att två festisar var typ det enda jag hade pengar till, ja då ville de inte vara kvar längre.
Så det var bara att ta mina två sunshine och cykla hem igen.

Om det gick bra att cykla?
Ja, om man bortser ifrån att jag ångrade cyklingen redan i första uppförsbacken efter ca knappt 10 minuter eftersom jag både hade fått ont i häcken och typ mjölksyra i låren...

Anna ville också på marknaden men hon tog bilen.
Skulle tro att det nästan tog längre tid att lasta ur vagn och barn än vad vi var där...
Men hon följde med oss hem istället.
Tim föreslog att han och Pontus skulle åka med henne så kunde ju jag försöka tråckla hem alla tre cyklarna bäst jag ville...

Tur jag fick mig en rejäl gosstund med favvo sessan efter cyklingen!

Sedan på eftermiddagen kom Lindha och Mattias på besök med sina barn.
Då blev det träningstillfälle nummer två.
Jag red.

Jag tog chansen att få lite sällskap och draghjälp ner till stubben hemma första gången vi skulle dit.
(ja jag vet... den ridningen kanske man inte kan räkna som motionering men det blir liksom mer som ett litet triathlon om jag gör det...)

För sedan kom jag på den briljanta iden att följa med Lindha ut i spåret och springa.
Efter halva sträckan av de knappt tre kilometrarna fick jag lätt dödsångest och efter två tredjedelar av sträckan var jag tvungen att gå en liten bit för att orka ta mig hem till Lindha där bilen stod.
Men efter den lilla andhämtningen "sprang" vi resten av vägen tillbaka...

Jag skyller ju givetvis på att
1: hon hade drag hjälp av hunden Berra, det hade inte jag...
2: jag gjorde ju nästan ett triathlon!
3: det var vääääldigt varmt, jag gillar inte värme...
4: jag har ju knappt ens tagit en prommenad på månader...

Så igår hade jag fått ont i halsen och blivit förkyld igen... och så säger man att motion är nyttigt...
Dessutom hade jag lite träningsvärk.
Inte så mycket som jag trodde och inte på de ställen jag trodde.
Utan runt lungorna typ...
Jag antar att jag flåsat för mycket...

Vi bestämde att göra om det på torsdag.
Har jag tur är jag fortfarande förkyld då...
För det känns som om jag har aaaningens mer träningsvärk idag, på lite fler ställen...
Men det är väl bäst att inte känna efter för mycket!

Tjingeling!

Jag hade ju longerat honom i alla gångarter med sadel och stigbyglar nere, hängande och slängande samt att jag "hängt" på honom så gott jag kunnat...
Jag är ju aningens kort så hänga på riktigt har jag inte kunnat utan att behöva "hoppa upp", stolen är inte tillräckligt hög... och det ville jag inte innan när jag var själv...
Så det jag tänkte börja med var att hänga på riktigt på honom.

Att jag hängde där brydde sig Lillprinsen inte om, men Mellis sadel som han fått ärva var fortfarande inte omstoppad och tillpassad efter honom (det är den nu!) så den gled och jag "ramlade" av.
Det var lite läskigare.

Så då tog jag beslutet att strunta i hänget.
Jag hade stått mycket på en stol och grejat så han var ju lite van vid att jag var ovanför honom och höll på.

Så den 1 augusti var det dags.
Att sitta på honom för första gången!
Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite pirrig.

För det första: det är över 20 år sedan jag red in en häst sist...
För det andra: jag är numera dödligt rädd för att ramla av...
För det tredje: jag var lite osäker på om förarbetet jag gjort med honom var tillräckligt, man kan ju aldrig säkert veta...

Så med pirr i magen och pepp från Linda satt jag upp!

Hej på dig är du där? sa prinsen och så var det inget mer med det och började gå.
Planen var inte riktig den så efter några steg tänkte jag hoppa av men då hände nåt och han blev lite rädd för något och snodde runt.
Men som den klippa han är så lugnade han sig snabbt igen.
Han lyssnar väldigt bra på oss!
Gick några steg till så vi avslutade det hela bra.

Dagen efter var planen att hoppa upp och hoppa av tills han inte brydde sig samt att börja resa upp mig lite.
Men eftersom han inte brydde sig när jag hoppade upp så gick vi några få steg emellan varje uppsittning och det gick super!

Han brydde sig inte direkt om att jag reste på mig heller.
Vi fortsatte och ökade på fler steg mer svängar, lite varje gång vi höll på och jag började lite smått styra, sätta igång och stanna själv.
Vi var noga med att han hela tiden skulle tycka att det var ok.
För mig är det viktigt att han ska vara trygg med det vi gör, det får hellre ta lång tid.

Efter några gånger på gräset (Linda tänkte att det skulle vara mjukare för mig om jag mot förmodan skulle ramla av, hennes stackars pappa fick inte ens klippa gräset den veckan... ;) vågade jag förflytta oss ner till ridbanan.

Linda höll fortfarande i men började att inte gå helt nära och jag bestämde mer och mer själv vart vi skulle och om vi skulle stanna eller gå.
Att lägga till skänkel var också nemas problemas, han fattade ganska direkt vad jag ville.
Smart kille!

Så var det då dags att släppa oss lösa.
Inget problem med det heller, Linda var med men vi tog oss några svängar utan henne :)

Jag ser rätt nöjd ut!

Svårighetsgraden ökar lite till ;) och vi tog vår första promenad ut från gården!
Roligt tyckte prinsen!

En oerhört stolt och nöjd matte!

Nu hade vi kommit till den pukten där Linda mest var där för att jag skulle känna mig trygg!
Lite trav hade vi även fått till.

Ca 14 dagar (tror jag det var) efter att jag satt på honom för första gången nådde vi målet vi satt.
Att vi skulle kunna följa med Linda och Cardan på en lite promenad :)
Och han skötte det strålande!
Vi tog tom en liten egen sväng själva när Linda och Cardan gick upp på lite berg och jag valde att gå runt!
Han gick så snällt ifrån en liten bit.

Efter den gången red jag honom helt själv på ridbanan utan att jag kände att jag var tvungen att ha någon med.

23 dagar efter första uppsittningen ser det vissa ögonblick och steg ut så här.
Oftast inte förstås men jag får ändå en föraning av hur vi kan komma att jobba ihop i framtiden!

Framåtbjudningen är inte alltid den bästa och den ska vi nu fortsätta att jobba på här hemma.
Förhoppningsvis på den fina stubb som nu finns häromkring.
Galopp har vi inte kommit till än men den kommer när vi (läs jag) känner oss mogna för det.

Stort JÄTTE TACK till Linda Salenmo som hjälpt och peppat mig igenom det här!
Utan henne hade hade han fm fortfarande varit oinriden och framför allt TACK för sällskap och inspiration så jag fått den riktigt stora lusten för träning tillbaka!!!

Det har hänt lite igen sen jag tog mig tid med bloggen... långt mellan gångerna men plötsligt så!

Jag har haft en underbart skön, solig och varm semester, hela 5 veckor lång där vi bla har varit i Tingsryd 1 vecka med min bästa vän Anna och hennes familj.
Och i Tingsryd ligger ju Börjesaffären.
Vilket trevligt sammanträffande!
Så där var jag ju tvungen att göra några besök :)

Ett par nya ridstövlar och benlindor var lite av det som fick följa med hem.
High Chapparral fick sig också ett besök, uppskattat av barnen och mycket sol och bad blev det i poolen vid stugan. :)


Sedan i slutet av semestern hade jag min 40-års fest.
Lat och bekväm som jag är så bokade vi Bowlinghallen här i stan.
De fixade med allt från lokal, all mat och dryck, till snacks, servering och städning.
Helt kanon!

Under kvällen bowlades det en hel del och en "lek" bidde det.
Och jag måste säga att jag har toppen vänner ingen nämnd, ingen glömd!

Jossan hade fixat leken (eftersom jag inte riktigt gillar sånt egentligen... men det här blev riktigt roligt faktiskt!) en tipspromenad med tillhörande aktiviteter.

Här är det Tim , farfar och barnens kusin Rebecca som tävlar om vem som kunde äta en sockermunk utan att slicka sig runt munnen snabbast.
Tim vann...

Här skulle man äta så många citroner som möjligt utan att göra någon min och Marit vann, men jag undrar om det inte hade blivit en hårdare match om Ia hade gått in för att vinna...

Tårta bidde det såklart och inte vilken tårta som helst, utan bästa tårtbakerskan och jobbarkompisen Jenny hade gjort den!
Så fin!!!
Man ville typ inte skära i den...

Hade ivarjefall en riktigt kul kväll så Tack alla som var där :)

Hästarna har varit på semester även dem.
Eller semester och semester...
De skulle agera lite sällskap till Lindas Cardus, hon var hemma i föräldrahemmet på sin semester samtidigt som Lillprinsen skulle få leka lite.
Och inte att förglömma, Linda kunde då även hjälpa mig med att rida in honom!
Hade ju då tänkt att Lilltant skulle få gå med deras småhästar och slippa munkorg... men se det hade inte Lilltant tänkt...
Hon betedde sig som den surtant hon kan vara mot de snälla gamla farbröderna och stod sen vid staketet och gapade efter sin Lillprins...
Så dagen efter åkte Hannibalmasken på igen och hon fick gå med sin skyddsling och då sänkte sig lugnet :)

Nu har de efter ca 6 veckor kommit hem igen och bägge verkade nöjda med det.
Men några gånger har Merlin tittat sig omkring och gnäggat lite så han tyckte nog att Cardan allt kunde följt med :)

Nu får vi se hur länge det dröjer till nästa inlägg här... ;)
Tjingeling!

Ja då har det varit midsommar igen.

I år var Anna med familj, min mamma och Jenny med barn här och förgyllde vår tillvaro.

Mycket mat blev det.

Mycket mat blev det över även denna dag.

Varför gör man så mycket mat jämt?

min alldeles egenodlade potatis!

Först midsommarlunch med färskpotatis (helt nyupptagen), sill och grillad lax.

Jordgubbar med grädde och chokladpudding till de barn som inte åt jordgubbar, efter det.

Sedan Jennys fantastiska jordgubbstårta en stund senare.

Tyvärr glömde jag att fota...

På kvällen var det dags för grillning.

Grillspett med fläskfile, kycklingfile, tre sorters korvar, färska champinjoner, majskolvar, paprika, tomater och lök.

Till det potatisgratäng och strips.

Och efter det den obligatoriska ostbrickan med kex och vindruvor.

Och chips och ostkrokar förståss...

Vi var inte hungriga någon stund på hela tiden...

Och det blev en del över...

När vi satt där ute och hade trevligt så var man ju naturligtvis tvungen att elda.

För myggen... och lite för värmen...

Så varför inte nästan elda sönder min kära grill... men den klarade sig med ett aningens smält handtag...  

Mycket matprat nu... man kan nästan tro att jag är hungrig... men jag är faktiskt tvärmätt.

Har precis ätit räkmacka med egenodlad sallad på.

Det ger ändå en viss tillfredsställelse att kunna gå ut i landet och ta upp lite potatis, lök, sallad, morötter eller annat.

Även om det kanske inte alltid är godare med egenodlat så verkar det på något sätt ändå godare.

Eller hur man ska säga.

Och visst hade jag väl tur som fick fram färskpotatis till midsommar!

*faktiskt rätt stolt*

Dagen efter låg gubben till sen eftermiddag.

Och jag låg i soffan med lite snacksrester och tittade på film.

Plötsligt undrar han om vi ska gå ut och gå.

Gå?!

Han som knappt tagit sig ur sängen tidigare..?

Jo men det kan jag väl... tänkte att det blir ju inte så långt...

Två timmar senare staplar jag in på gårdsplan... inte så pigg, men gubben såg oförskämt oberörd ut... livet är orättvist...  

Nu är det tydligen dags att börja planera 40-års festen... för om jag ska tro alla andra så är det visst inte så lång tid kvar...

Då har jag inga planer på att fixa allt själv, tvärtom, då har jag tänkt att låta andra fixa hela lokal och mat kittet.

Men jag antar att man måste göra något annat än att äta, även om det är både gott och trevligt.

Så tips på roligheter som passar för en sådan tillställning mottages tacksamt!

Hittade lite skojiga smilysar...

Tim när han spelar trombon...och är det möjligen jag..?

Nu ska jag gå och städa undan i köket efter mig.

Inte så kul.

Lika kul som det här inlägget blev..!   

Tjingeling!