förlåt, boxen, är hittad!

Först var gubben med ut och vi försökte med metalldetektor, men nålen var för liten, eller metalldetektorn för dålig, hur som helst så funkade det inte.

Sedan på kvällen, letade jag och Elin återigen och då!

Då hittade Elin nålen!

Bara så där!

Strålande bruttan!   

Sedan var det dags för bandagebyte.

Vi hade dragit på det en dag men nu var det dags.

Merlin var hmmm aningens osamarbetsvillig, han trodde hela tiden att vi skulle sticka honom (och jag drog en lättnads suck eftersom han skulle ha pencillin i 6 dagar, så vi slapp det idag) så han ville inte alls vara med.

Men med mycket tålamod från Elin och Annas sida, så gick det till slut.

Och jag får krypa till korset och erkänna att de klarade sig alldeles utmärkt och förmodligen mycket bättre, utan mig.

För när jag väl var med kände jag mig mest i vägen.

För hur det än är så måste jag nog ändå erkänna att jag inte är bekväm med en konstrande häst längre.

Jag är livrädd att min opererade axel ska hoppa ur igen, för då har läkaren sagt att då måste nog axeln opereras igen och den har inte hoppat ur en endaste gång sedan operationen för två somrar sedan.

Och det är helt underbart.

Sedan har det ju hänt något med min knoge på högerhanden, det är en öm knöl där och jag har svårt att gripa hårt med den handen.

Alltså känner jag att jag inte har kontroll och det känns inte bra.

Och det gör mig irriterad... på mig själv.

Så jag har fått två nya gurus som jag nog får knäböja för.  

För jag behövde aldrig egentligen tjata och be om hjälp.

De bara hjälper.

Tack för det, jag är inte säker på att ni egentligen förstår hur tacksam jag är för all hjälp! 

Hur som helst så har det fått mig att fundera.

Om det verkligen är så praktiskt för mig att ha en unghäst.

Hittills har det funkat, för han är ändå en snäll häst och jag har fått hjälp när jag behövt det.

Hemma har jag gubben som hjälp till när jag känt att jag inte räcker till och i Viby har jag ju mina gurus.

Men det känns ändå inte riktigt bra att veta att jag kanske inte klarar av honom själv...  

Fast jag vet också att jag har en tendens att överdriva en liiiten aning, och att jag är inne i en häxan surtant och ingentinggår period så det kanske känns bättre när handen läkt och jag slutar tycka synd om mig själv..!

Och egentligen är det väl lika bra att sluta med det direkt och börja ta tag i skolan, hästarna och hemmet för när skolan slutar idag ska jag hämta fyra grabbar och då är friden slut!

  Min äng som en gång varit min gräsmatta...

  Och ser ni vilka härliga stubbåkrar jag har runt omkring mig nu?!  

Och ett mysigt kort som jag hittade i kameran

som jag tydligen inte använt på ett tag...

De hävdar bestämt att de aldrig kramas...

och det här är ju ingen riktig kram heller..!

Tjingeling från en självömkandes surtant!

 

Sarah

9 september 2011 12:23

Det kommer att gå!! *peppar en massa* Kram!

http://chanellie.bloggplatsen.se

Ann

9 september 2011 22:15

Det måste gå! :)
kram

 

Linda

9 september 2011 15:39

Det klart det är lite mer med en unghäst, men det gäller att inte låta dem bete sig hur som helst bara för att de är "små" och sina "bebisar".
DU är ledare och ska uppfostra honom precis som om han var 6år, så ska du se va trevligt ni kommer få :-)

http://finnstapre.bloggplatsen.se

Ann

9 september 2011 22:14

Det är inte det att jag låter honom "ta över", utan det är mer att min fysik inte alltid klarar tvära kast och ryck.
Jag har en axel som opererats två gånger för att den åker ur led, och nu också en knoge med en trolig spricka i.
Det är det som bekymrar mig lite...
För åker axeln ur led igen är det heller inte säkert att det går att "fixa" igen. :(

 

Kicki

9 september 2011 22:21

ah vad skönt att kanylen kom tillrätta!
stora kramen

http://kaa.bloggplatsen.se

Ann

9 september 2011 22:37

Stor lättnad! :)
kram

 

Linda

10 september 2011 20:51

Aha, då förstår jag. Tråkigt när gamla krigsskador hindrar en :-(

http://finnstapre.bloggplatsen.se

Ann

11 september 2011 08:41

Och ytterst irriterande när man känner att man inte räcker till att göra det man vill... *mutter*
Men det ordnar sig nog! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på den här bloggens vara eller icke vara...Jag är ju inte helt flitig med skrivandet och har inte varit på länge...Det av olika anledningar men sammanfattningsvis så kan man nog säga att det är livet som kommit ikapp.Barn/familj, hästar, jobb kräver ...

Det har varit mycket fest ett tag nu. Fest innebär sen kväll och ev att man intar alkoholhaltiga drycker. Jag tror jag är för gammal för fest... man repar sig liksom inte på flera dagar... och jag brukar ytterst sällan inta alkoholhaltiga drycker.....

för att rida unghäst som bockar och stegrar sig när han inte får som han vill... Marken är hård och skitig och dessutom måste jag GÅ hem för att kunna komma upp igen... Pallen ni vet... Jag tror jag vill ha en gammal en som bara gör som man be...

Idag tog jag en ridtur med mina barn. Alltså, jag red och de cyklade. Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först. Det där...

Förena nytta med nöje. Umgås med tonårsaktig 11-åring på neutral mark utan telefon, dator, ipad eller tv. Riktigt, riktigt mysigt! 11-åringen shoppade loss och fick några nya tröjor, adidaströjabyxa, mössa, vantar, vinterjacka, vinterkängor och ...