1 år idag...

En dag kvar...

Efter att jag såg när min älskade tant halkade och hur ont hon fick när hon var tvungen att ta emot sig med bakbenet för att balansera upp ringde jag återigen veterinären.
Frågade rakt ut om det var för min skull hon skulle få sommaren på sig.
Och det var det...
Vi tog då beslutet (efter att jag rådfrågat några vänner som antingen jobbar inom djursjukvården eller har mycket lång och stor hästkunskap, om det verkligen inte fanns något mer att göra...) att hon ska slippa ha ont mer.

Inte ska min älskade tant behöva ha ont för att jag inte är redo...
Och för den delen... jag blir nog aldrig redo...

13 år ihop... det skulle inte sluta så här...
Hon skulle ju få ett nytt stall, med en extra stor box...
Hon skulle ju gå här och skrota på gårdsplanen i åtminstone 10 år till... för att sedan begravas här hemma...
Så skulle det ju vara...

Så imorgon är det alltså dags...

Älskade tant... jag är så ledsen...

 eller Mellis som jag kallar henne föddes den 28 februari 1993, på Tärenäs Arabstuteri.

Jag köpte henne i april -00 av Aagrens Arabians för hennes snälla, vackra ögons skull.

En fin fux som jag nog ändå måste erkänna är runt ponnymåttet.

Jag tror att jag kan få henne till maxad D-ponny om jag vill, eller stor häst om jag inte vill ha en ponny, men det är nog där någonstans på gränsen...

När jag köpte henne var hon dräktig med den fina arabhingsten Diesel som tyvärr gick bort i höstas. (-11)

Det resulterade i lilla söta Kahela som föddes hos mig den 12 februari -01.

,

Hon har fått fem föl:

Kornelle     -98    E: Diesel   Arab

Kryddan     -99    E: Etyde   Arab

Kahela        -01    E: Diesel   Arab  

Khandiman  -06    E: Mamba   Arab

Merlin         -10    E: Tendencioso IV   PRE

Jag har mest (försökt) rida dressyr på henne eftersom jag inte hoppar alls och hon hoppar hellre än bra.

Jag älskar att harva omkring i ett ridhus eller en paddock, men har till min stora sorg ingetdera här...

Hon är en väldigt känslig häst att rida och man måste ha en väldigt stadig sits när man rider henne.

För lutar jag mig åt ena hållet så går hon dit, alltså är man vinglig så blir det vingligt.

En liten rolig grej hon gör är att hon gnäggar åt mig när jag lutar mig fram över henne när jag rider eller när jag ska hoppa av

En sån där liten muller mammatillföl gnäggning... jag undrar varför hon gör så och vad det betyder, kanske är det lika bra att jag inte vet det!  

Men så vitt jag vet så är det bara mig hon gör eller har gjort så med.

Hon brukar gå omkring lös här hemma på gårdsplanen, hon kommer nästan alltid när man ropar på henne och hon har aldrig rymt iväg.

En väldigt social tant som älskar att bli ompysslad.

Hon är speciell på många vis och ett av sätten är att hon kan börja matvägra eller åtminstone äta dåligt om hon är hemifrån och jag inte är med.

När jag lånade ut henne så kom hon hem ganska tunn, inte för att de inte gett henne mat utan för att hon inte åt kraftfodret där.

Det spelade ingen roll vad det var för mat, de försökte med allt möjligt, hon ville inte ha.

Likadant när jag väl fick hem henne och skickade iväg henne för inseminering så åt hon dåligt.

Om inte jag stod bredvid, då åt hon... knashäst...

Hon är bland det vackraste jag vet

Hon är min bästa vän och jag kommer aldrig att göra mig av med henne.

 Det var lite om Mellis det!