Och det är ju världens enklaste, att skriva om sig själv...

Men... jag är en 37-årig hästgalen tjej som bor på landet med min gubbe (sedan 20 år nästa år!), våra två pojkar, Tim 7 år och Pontus 5 år, mina tre hästar och våra tre katter.

Tror ingen kan ha missat att jag har en shettis, en arab och en hispanoarab fölungen...

Pluggar just nu till lärare för yngre åldrar och blir klar strax efter jul nästa år. Om det går som  planerat, för det går väldigt tungt just nu...

Mitt liv består just nu mest av barnen, hästarna och skolan, i den ordningen.

Egentligen så borde skolan gå före hästarna, men tyvärr... mina hästar betyder mer..!

Jag och gubben (eller nästan bara gubben) håller på att renoverar och bygger ut vårt hus, samtidigt som vi försöker fixa allt runt omkring och det är väl ungefär som det låter... ganska mycket provosoriskt och ibland lite kaotiskt...

Det har vi hållit på med sedan vi köpte det här stället för 2.5 år sedan.

Som jag förövrigt älskar!

Vårt ställe alltså!  

Annars så är jag nog ganska social och en trogen vän som värdesätter ärlighet, god mat och roliga saker!

Försöker vara och tänka positivt, men lyckas inte alltid.

Gillar att fota vilket jag nog gör hellre än bra, men kul är det!

Och ni vet hur det är... plötsligt händer det!!!

Och då har jag den där perfekta bilden!

Finns säkert en massa mer, både positiva och negativa saker som man skulle kunna beskriva mig med, men som jag inte kommer på just nu..!

Jag och Tim

och

jag och Pontus

Idag har varit en dag som mycket gått upp och ner och varit oerhört stressig.

Jag har:

* letat saker man kan göra med barn och deras sinnen (så har ni något bra tips så tas det gärna emot!)

* besiktat bilen (som för övrigt gick igenom...)

* haft utvecklingssamtal om/med Tim (fick höra hur oerhört duktig i skolan min älskling är!)

* gjort en utebox åt hästarna (jag svor, jag grät nästan, men nu är det klart!)

* pratat med en av mina lärare och blev väldigt nedstämd...

* pratat med en av mina vänner strax efter och blev väldigt glad igen

* städat ur transporten (som jag ska fortsätta med imorgon)

* och förståss gosat och kelat och myst med mina älskade hästar

Det har gått väldigt mycket upp och ner när jag varit med hästarna.

Merlin har blivit väldigt skygg och har nu lärt sig att vända rumpan till när han inte vill.

Och jag är som jag är så jag blir väldigt ledsen, men jag försöker att tänka som en vän sa till mig, att det är bara en väldigt osäker liten bebis som är rädd för att man ska göra honom illa...

Och det är väl lite därför också som jag blir lite ledsen... lilla gubben...

Men ikväll när jag var där själv och nattade dem så var han nästan som vanligt igen och sökte kontakt och gos.  

Imorgon är en efterlängtad dag... om man frågar mina söner.

Jag har gått emot mina principer och köpt inte mindre än två julkalendrar åt dem.

En "vanlig" till tvn...

och en...

Lego kalender...

Alltså... ska man behöva köpa julkalendrar för flera hundra före jul?

Hur det gick till?

Ja det är en historia i sig, och jag förlorade....

En annan sak:

Jag har blivit utmanad av Sabina!

Och jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig... men jag gör väl det som står..?

Eller ska jag utmana andra eller hur gör man?

7 days a week utmaning

Dag 1 – Presentation av mig.
Dag 2 – Därför bloggar jag.
Dag 3 – Mina 3 största intressen.
Dag 4 – Mina framtidsvisioner.
Dag 5 – Min familj.
Dag 6 – En ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, dagens låt, dagens plus, dagens minus”.
Dag 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

Men det gör jag i ett eget inlägg!

Gokväll!

Det gick bra att hämta hem dem.

Mellis fick lugnande, men inte tillräckligt, så lite skulle hon allt protestera, men det gick ändå hyfsat smärtfritt.

Började med att gå och betala och det var ju en trevlig liten summa så här lagom till jul...

När jag kom och sa hej första gången så tittade Merlin inte ens upp.

Och Mellis vägrade att komma till dörren. (jag öppnade aldrig)

Det var ännu längre till den obligatoriska gnäggningen som jag alltid brukar få av dem bägge...

Gick då för att prata med personalen, där jag fick alla papper med vad de gjort och hur jag ska göra här hemma.

Vi gick för att ge lugnande och skulle sedan ta ut dem för att lasta.

Och Merlin gick ifrån mig.

Jag la också märke till att han hade grimma på sig och det hade han inte när vi lämnade honom, för de tyckte han var så välhanterad att det inte behövdes.

Han har aldrig gått ifrån mig för att inte bli fångad förut.

Men vi fick tag i honom och lastningen gick som jag sa, hyfsat.

Resan gick bra, men Mellis såg lite stressad ut när hon kom in i stallet, men det blev bättre när Hilma kom in.

Så här är han!

Ser ni märkena efter grimman?

Hade ju naturligtvis fått med fölgrimman som är lite trång...

(och ja jag hade inte hjärnan med mig den kvällen...)

Fick reda på av en av personalen som jag kände sedan innan, att veckan inte gått så smärtfritt som jag trott.

Mellis hade vid flertalet tillfällen varit så stressad och svettig att de fått duscha henne.

Hon har också tappat i hull och är nu väldigt knotig.

Missförstå mig inte, jag tror inte att de inte skött om dem eller inte gett dem mat, utan jag tror att det är stressen av en främmande lite stökigare miljö, som faktiskt ingen kunde göra något åt som är boven.

Jag lämnade dem hemma med massor av hösilage och tänkte att det var bättre att de fick vara i fred en stund.

När jag sedan gick in till dem efter några timmar för en koll, så var allt lugnt, hösilage uppätet och jag fick min hälsningsgnäggning... av alla tre... som vanligt!

Gav dem mer hösilage och lämnade dem igen.

Gick sedan ut nu för ett tag sedan för att mocka och ge kvällsmat (Mellis hade ätit upp igen...), ta lite kort och framförallt för att mysa och borsta lite.

Merlin var lite avvaktande men blev väldigt mycket mer som vanligt igen efter en stund.

Men han är fortfarande skygg om han tror att jag ska fånga honom.

Kanske så förknippar han det med att sticka honom eller andra otrevligheter?

Tråkigt ändå att han inte litar på mig så mycket längre, men hoppas att det kommer tillbaka fort.

Har tänkt att jag ska ta på och av grimman utan att lyfta några ben eller annat utan bara leda till och från uteboxen eller gosa och klia ett tag och hoppas att det går över.

De har rakat honom på en del ställen...

Ena sidan...

  och andra sidan.

Så nu ska han/de ha boxvila i en max 5x5m utebox eller inne, i 4 veckor, efter två veckor ska han skrittas i 2x 10 min /dag.

Tiden skritt ska ökas på under två veckor till och efter det, om allt är som det ska, får han gå i hage som vanligt igen.

Stygnen ska tas om ca en vecka och han ska ha bandage till ca 3-4 dagar efter att stygnen tagits bort.

Bandaget ska bytas ett par gånger till alltså.

Här är hon... den knotiga... snygg häck va?

Det syns inte så tydligt på bilden som det är i verkligheten, men hon är väldigt knotig och revbenen syns ganska tydligt nu.

Så nu när hon fått kvällsmaten (det är ju kvar) så har hon ätit upp nästan allt i en hösilage säck + lite hö, det finns bara en stor kaka kvar nu, och den säcken brukar räcka i tre fyra dagar annars... så hon äter nog upp sig snart igen hoppas jag..!

Hur som helst så är jag väldigt tacksam för den vård de fått på Strömsholm, men är väldigt glad över att ha dem hemma igen!

Hästarna såg riktigt nöjda ut alla tre när jag lämnade dem ikväll.

Blev ett riktigt långt inlägg det här men jag hade nog ändå kunnat skriva ännu mer... men tänkte sluta plåga er med mitt nu..!

Godnatt!

De har äntligen ringt från Strömsholm och jag får hämta hem dem idag!

Äntligen, shit vilken lång vecka det har varit..!

Han har svarat så bra på behandlingen så de trodde inte det skulle bli några problem... och man kan ju bara hoppas att det fortsätter så.

Så nu ska jag ut och fixa iordning välkommenhem fint i stallet för att sedan äta lunch med min kära svägerska innan jag, hon och gubben min far iväg för att hämta hem dem!

Humöret, ja det är på topp, trots hela huvudet fullt med snor, huvudvärk och ond hals!

Wiiiiii!!!

Humöret är fortfarande inte på topp och jag har all världens snor i min skalle.

Det känns som att jag har dragit ner vatten genom näsan hela dagen typ...

Gubben var ute på galej igår så han har avancerat från sängen in till soffan och ligger och tittar på Draktränaren... för andra gången idag... med barnen.

Jag och Helena har varit ute och kollat på hur man skulle kunna göra en sjukbox i regnskyddet åt Mellis och Merlin och konstaterade ganska snabbt att det inte gick att göra som vi hade tänkt...

Så den enklaste snabbaste lösningen är att sätta upp ett vanligt elstaket som minskar deras utrymme i regnskyddet.

Är det helt galet tro?

Och hoppas på att det inte blir en allt för lång tid som de ska ha boxvila...

Blir det väldigt långtid så får vi väl försöka komma på något bättre.

Sedan ska jag minska Hilmas hage också så att hon aldrig kommer utom synhåll från Mellis så att inte hon får spatt ifall Hilma väljer att gå iväg...

Hilma var nog lite deppig igår eftermiddag en sväng.

Men idag har jag inte märkt något av det.

Så håll tummarna för att jag får hämta hem dem imorgon, och att det slutar snöa...

Tim och Martin igår

Tack och hej

Har kommit hem ifrån Tims innebandy och vi hade Martin med oss.

Pontus kompis E var redan här.

Så det är full rulle.

Tror att jag håller på att bli förkyld för jag känner mig trött, tråkig och negativ.

Och jag fryser, trots att det inte är kallt här inne.

Inget kul inlägg det här... så hörs senare när jag blivit mindre surkärring.

Tack och hej

när man gjort stallet på 10 minuter..!

Hilma har alltid varit väldigt lätt att mocka åt och med bädd är det bara att ta ut några bajshögar och rätta till halmen lite.

Eventuellt lägga in lite ny halm.

I med en näve kraft och en tuss hö... klart!

Vattnet tar jag ut till henne när jag tar in henne.

Har redan varit ut ett par gånger för att byta isvatten mot... ja åtminstone isfritt vatten.

Hilma med sin höbal, hon är den trogen, tror inte hon lämnat dess sida idag...

Vi har så mycket fåglar här, igår var det 4 stycken fina domherrar här, har inte sett dem här idag men hoppas de kommer tillbaka.

Förra året var det en domherre som kom en gång i 10 minuter kanske, inget mer...

Tycker de är så fina!

De har inte ringt från Strömsholm än...  men det är väl som de säger... hör jag inget så är allt bra... men det känns ivarjefall bättre när jag har pratat med dem.

Ivarjefall en stund.

De ringer ju varje dag för rapport av läget.

Och även om det går åt rätt håll så får jag ont i magen av att vänta...

Har väldigt svårt för att koncentrera mig på något utan vankar omkring utan att göra så värst mycket...

Får ta och skärpa till mig..! *tar mig själv i örat*

Nu ska jag snart åka och hämta barnen och försöka att inte glömma av att handla gubbens present.

Tjing tjing!