Ja då har det varit midsommar igen.

I år var Anna med familj, min mamma och Jenny med barn här och förgyllde vår tillvaro.

Mycket mat blev det.

Mycket mat blev det över även denna dag.

Varför gör man så mycket mat jämt?

min alldeles egenodlade potatis!

Först midsommarlunch med färskpotatis (helt nyupptagen), sill och grillad lax.

Jordgubbar med grädde och chokladpudding till de barn som inte åt jordgubbar, efter det.

Sedan Jennys fantastiska jordgubbstårta en stund senare.

Tyvärr glömde jag att fota...

På kvällen var det dags för grillning.

Grillspett med fläskfile, kycklingfile, tre sorters korvar, färska champinjoner, majskolvar, paprika, tomater och lök.

Till det potatisgratäng och strips.

Och efter det den obligatoriska ostbrickan med kex och vindruvor.

Och chips och ostkrokar förståss...

Vi var inte hungriga någon stund på hela tiden...

Och det blev en del över...

När vi satt där ute och hade trevligt så var man ju naturligtvis tvungen att elda.

För myggen... och lite för värmen...

Så varför inte nästan elda sönder min kära grill... men den klarade sig med ett aningens smält handtag...  

Mycket matprat nu... man kan nästan tro att jag är hungrig... men jag är faktiskt tvärmätt.

Har precis ätit räkmacka med egenodlad sallad på.

Det ger ändå en viss tillfredsställelse att kunna gå ut i landet och ta upp lite potatis, lök, sallad, morötter eller annat.

Även om det kanske inte alltid är godare med egenodlat så verkar det på något sätt ändå godare.

Eller hur man ska säga.

Och visst hade jag väl tur som fick fram färskpotatis till midsommar!

*faktiskt rätt stolt*

Dagen efter låg gubben till sen eftermiddag.

Och jag låg i soffan med lite snacksrester och tittade på film.

Plötsligt undrar han om vi ska gå ut och gå.

Gå?!

Han som knappt tagit sig ur sängen tidigare..?

Jo men det kan jag väl... tänkte att det blir ju inte så långt...

Två timmar senare staplar jag in på gårdsplan... inte så pigg, men gubben såg oförskämt oberörd ut... livet är orättvist...  

Nu är det tydligen dags att börja planera 40-års festen... för om jag ska tro alla andra så är det visst inte så lång tid kvar...

Då har jag inga planer på att fixa allt själv, tvärtom, då har jag tänkt att låta andra fixa hela lokal och mat kittet.

Men jag antar att man måste göra något annat än att äta, även om det är både gott och trevligt.

Så tips på roligheter som passar för en sådan tillställning mottages tacksamt!

Hittade lite skojiga smilysar...

Tim när han spelar trombon...och är det möjligen jag..?

Nu ska jag gå och städa undan i köket efter mig.

Inte så kul.

Lika kul som det här inlägget blev..!   

Tjingeling!

så här på morgonkvisten.

Skolavslutning har det varit även i år.
Jag hade sån tur att Arboga och Kungsör hade olika dagar så inga problem att få ledigt i år :)

I år följde Anna, Wille och Alma med oss hem och firade. :)

Tårtan, den jättesöta hmmm ursnygga tog tom slut så jag antar att den blev godkänd.
Där ser man, utseendet är inte allt! ;)

Inte som den tårtan jag gjorde åt Pontus för några år sedan.
Som han fortfarande pratar om med fasa i rösten...
Det var den äckligaste tårta han någonsin smakat... det var banan i...

Den nödvändiga rosen var också med, vill inte riskera några ledsna miner något mer år :)

Jag har också varit duktig och tömt hästarnas lösdrift samt lagt in nytt spån *klappar mig själv på huvudet*

En mindre sak på attgöralistan för hästarna.
Bara resten kvar då...
Som tex skotta ut bädden i stallet, skura och måla... och fixa så Lilltant återigen får en box där...
Eller gå igenom, tvätta och impregnera alla täcken...
Eller rensa och fixa i foderrummet...
Eller smörja läder och städa i "sadelkammare"...
Eller... äh listan är hur lång som helst...

Funderar på om jag ska åka iväg med fyrbentingarna till en kompis några veckor i sommar, både för att Lillprinsen får någon att busa med en stund och att det både finns paddock och hjälp att få för inridning.
Lutar starkt åt det hållet!
Kanske han äntligen blir inriden då ;)

Lite kvalitetstid med äldsta sonen har också hunnits med :)

Det har ju varit karneval här i stan.

Stunderna som man kan vara helt själv med bara ett barn är inte många men väldigt värdefulla!

Gubben min kaklar badrum för fullt uppe på övervåningen, snart, snart är det klart!

Fattas lite lister, golvet ska läggas i allrummet och badrummet ska inredas, sen ryker badrummet nerpå för en trapp!

Det börjar närma sig "inflyttning"  för barnen på deras nya rum alltså, det trodde man nästan inte skulle ske någon gång.

Så nu håller jag på att försöka planera för hur vi på bästa sätt ska försöka få plats nerpå när nedervåningen ska fixas.

Jag blir ju liksom av med nästan alla mina köksskåp (läs ett av två...) och en vägg.

Tänk sen när nya köket är klart, då kommer jag att kunna ta in alla nödvändiga apparater och annat som stått i röda stugan i alla år här, för att det inte fått plats här inne...

Men efter fem års leverne med byggställningar, kartonger och renovering ser nu huset ut som ett hus utifrån och ivarjefall den nya övervåningen ut som det är tänkt! :)

Nästan en början till ett slut kan man säga!

Om man vill vara positiv.

Kanske, kanske bara fem år kvar... ;)

Så, dagens I-landsproblem, var hittar jag det jag vill ha, mattor, lampor, gardiner och möbler för att inreda deras nya rum, för jag vet ganska precis vad jag/de vill ha :)

Tjingeling!

vår fina goa 18-åring!

så här på morgonkvisten...

Ligger och tänker på mina små hästapållar.
Som vanligt.
Och som vanligt är det med aningens dåligt samvete.
För att jag inte gör så mycket med dem varje dag.
För att jag inte kommit längre med Lillprinsen.
För att han inte har någon jämnårig att leka med i år.
Osv osv.
Det slog mig att många frågar ofta hur långt man kommit.
Om man ska tävla, träna och i vad isf.

Det är där min lilla fundering kommer in.
Jag tycker visserligen om att träna.
Men tiden räcker inte riktigt till som jag skulle vilja längre.
Och jag prioriterar lite annorlunda nu mot förr.
Tävla är jag inte intresserad av.
Däremot tycker jag väldigt väldigt mycket om att umgås med mina fyrbentingar.
Att ha dem omkring mig.
Jag älskar att ha dem nära så jag ser dem och kan prata och klappa lite på dem när jag grejar i trädgården.
Lite som en gårdshund.
Fast häst.

Måste jag ha dåligt samvete för att jag inte alltid gör de "vanliga" sakerna?
Jag har inte försökt få fram en tävlingshäst när jag planerade Merlin utan i första hand en kompis som det kan vara roligt att träna lite med.
Självklart valde jag en hingst som jag trodde på och som förhoppningsvis skulle förbättra älskade gamla tanthästens brister och inte vilken pappahingst som helst.
Men det kanske inte gör någonting att inridningen tar lite tid.
Att han blir inkörd efter han blivit inriden.
Eller inte alls. (fast det hoppas jag verkligen att han blir någon gång...)

En hästvän som jag pratade med för ett tag sedan rider inte sina hästar.
Men hon berättade snabbt att hon tränade annat, tricks och sånt istället.
Men om man nu skulle vilja ha häst bara för att mysa och greja lite med, är det så fel?

Nu är inte min tanke att jag inte skulle göra något med hästarna utan tanken är att träna lite dressyr, kanske gå på några roliga kurser, fast allt får ta den tid det tar.
Men jag önskar att jag slapp det där dåliga samvetet...
Jag vet att de har det hyfsat bra.
De får kärlek, mat, rent, vara ute, avmaskas, blir de sjuka får de vet vård, hovaslagaren kommer som hon ska och de blir borstade osv.
Men.
Det går så sakta framåt med inridning och inkörning (som står helt still)
Planen jag hade för Lillprinsen sprack redan första året...
Och nu dras jag med detta dåliga samvete mest hela tiden.

Ok.
Nog funderat om det för den här gången. :)
Idag blir det kalas på Lek och buslandet.
Pontus fyller visserligen inte än men han har det ihop med sin bästis som fyller i februari (tror jag) så det blev kalas någonstans mitt emellan.

Det ser han fram emot och har längtat till.
Jag tycker mest att det är skönt att det blir av och att jag slipper ha det hemma! ;)

Tjingeling!