Igår vaknade jag med en baksmälleliknade (fast jag var inte bakis, jag lovar!) huvudvärk och ett dåligt humör.

Vill inte riktigt påstå att det är bättre idag...

Fast utan huvudvärk men sur och grinig som bara den.

Igår tror jag allt strulade som kunde strula så det kan nog inte bli värre på den fronten idag.

Hoppas jag ivarjefall.

Hur som helst så känner jag att jag inte alls vill hålla på med skolan.

Det går bara inte att koncentrera sig, jag har verkligen en hel myrstack i brallan...

Och det är konstigt, för det här ämnet intresserar mig verkligen.

Det är ju det här som jag ville jobba med, men jag är inte alls på hugget...

Blä för skolan, jag VILL inte!  

(och nu hamnade jag ju absolut inte på en 6- årings nivå...  ) 

Igårkväll fick jag den otroligt fantastiska idén om att Lillprins bus skulle få komma ut och äta lite gräs en sväng.

Jag väntade tills kvällningen så jag inte skulle vara själv första gången, ifall han skulle få för sig att toka sig på ett eller annat vis.

Så jag, glad i hågen tog ut honom och han glad i hågen, tyckte det var gott med gräs.

Ända tills en pojke kom farandes med en pulka...

Men... som den *harkel* coooola kille han är så lugnade han sig snabbt och började äta igen.

Men då flög dörren upp till lekstugan som stod bredvid oss.

Jag hade inte sett att det var barn där inne... och då var lugnet kört!

Idén som kändes så bra tidigare kändes med ens som en riktigt dålig idé...

Att ha en pigg åring som inte får röra sig så att stygnen går upp, på tårna, med barn runt omkring var inte den ultimata situationen... varken för barnen eller stygnen, så vi gick in igen.

Det kändes riktigt oansvarigt... men han fick sol på kroppen en liten stund och äta gräs i säkert 5 minuter... man får vara glad för det lilla!

Nu ska jag och min tjurighet ta och försöka göra något vettigt.

Försöka kan man ju alltid...

Tjingeling!

att veterinärbesöket gick bra idag.

Allt, både såret på benet och såret efter kastrationen såg så fint ut det kunde göra med tanke på omständigheterna. *peppar peppar*

När bandaget först togs bort så såg det ut som om det läckt och runnit väldigt ifrån såret, så jag vände mig bort.

Ville helt enkelt inte se...

Men... det var så fint så fint, knappt svullet och stygnen hade hållit sig på plats!

Så nu är det spolat och omskött efter alla konstens regler.

Han har nu svart bandage istället för orange.   

Nu är planen att vi ska byta bandage och spola på torsdag igen och att stygnen ska tas på måndag.

OM bandaget sitter kvar där det ska och OM såret fortfarande ser fint ut...

annars får vi väl byta bandage oftare...

Sista pencillinsprutan tror jag ska tas på onsdag men Metacamet ytterligare några dagar till.

Fast Metacam tycker han är så gott så gott så det har han nog inget emot att fortsätta med!

Han ska nu även få komma ut i en liten rastfålla en stund, och där kan han vara så länge han inte gör några tjurrusningar eller höga hopp, då åker han in igen.

Tänkte också se om det går att gå ut och beta lite med honom, men även där gäller det att han håller sig i skinnet!

När jag stod där idag hos honom och väntade på att det lugnande medlet skulle sluta verka och att han skulle piggna till så slog det mig: vilken lång och tjock man han har fått!

Han har nog redan både mer man och pannlugg än mammatanten här hemma!

Okej, bilden är suddig men det var inte helt enkelt att ta kort,

han ville gärna ha huvudet i min mage...

Det ljusa i manen är inte päls som lyser igenom utan lite

*harkel* snygga slingor... manen är riktigt tjock!

  En bild på där han bor just nu

När jag kom i förmiddags så var han halmig i både manen och pannluggen.

Då blev hans matte så nöjd så nöjd för det innebär att han legat ner en stund och vilat.

Det tror jag inte han har gjort sedan i fredags... så det var väl dags.

Att han sedan la sig i bajshögen... ja det får väl gå... det innebär bara att hans matte får pyssla om honom lite till... eftersom halva han var, tja... lite kladdig..!

En annan tanke som också slog mig var att... vilken stor häst jag har nu..!

Att säga unghingst låter yngre än att säga att man har en valack...

Att han står i en egen box utan sin mamma betyder också att han inte är någon bebis längre...

Han ser liksom inte heller ut som en fölunge längre...

Måste jag sluta kalla honom min fölunge nu?

Och det är väl bara han som blir äldre, inte jag?

Tjingeling!

igen och dagen har börjat ganska hyfsat ändå.

Handen som kändes värre igårkväll känns bättre idag och nu sitter jag och väntar på att veterinären ska ringa om vilken tid han tänker komma.

Jag hoppas att Merlin ska få gå ut till en sjukhage en stund även om han har det så bra han kan, där han står.

Han står i en stor box på kortsidan i ridhuset, han har alltid en kompis bredvid sig och kan titta ut och se lite av de andra hästarna eftersom det går att öppna upp öppningen väldigt mycket.

Han ser när det är någon som rider i ridhuset och det rör sig ofta folk omkring honom.

Ska man vara lite positiv så blir han väldigt van vid liv och rörelse, han lär sig att bli lämnad, igår när det byttes sällskap så stod han helt lugnt både när han blev lämnad och när nästa kom.

Heba och Krafla tror jag det var som hade "äran" att agera sällskap.

Men... han såg ut att vara ganska tillfreds med livet igår,  min lilla prinsbus och det är skönt.

Annars så är Pontus förkyld, så jag bara väntar på att han ska bli sjuk, trädgården ser ut som om man ska behöva ta fram lien, hemmet ser ut som om det skulle behövas letas fram men eftersom jag är skadad *harkel* så tar jag det lite lugnt på den fronten...

Något som jag däremot skulle behöva lägga på ett kol på istället är det här:

Dessa har jag ganska precis två veckor på mig att plöja igenom OCH göra uppgifterna till...

Tjingeling!

Härom dagen, när veterinären skulle komma för att Lillprins bus skulle bli en det så hände det igen.

När jag hämtade honom i hagen så kom han inte galopperandes som han brukade utan stod kvar och gnäggade.

Efter lite lock och rop ifrån mig så kom han ivarjefall till slut gåendes och när jag skulle sätta på honom på grimman vid grinden så såg jag det.

Såret.

För att göra en lång historia kort så på höger bakhas, på insidan framåt var det ett ganska stort djupt sår...

Tur i oturen att veterinären redan var på plats, vi skulle ju kastrera...

Så han fick börja med att sy ihop honom, vilket inte var det optimala, det skulle behöva sytts mycket tidigare... men vi har gjort ett försök.

Det var djupt men återigen hade vi lite tur.

Det hade inte gått hål in i leden, men bra nära...

Återbesök på måndag.

Så nu är han dränerad, sydd, kastrerad och står på pencillin och metacam.

Och jag blev deprimerad.

Han är ca 1 år och en månad och har redan varit konvalicent två gånger...

Men han är pigg och inte alls sugen på att bli stucken så därför har jag ev fått en spricka i en av mina knogar...

Någonting hände igår och nu har jag jätteont...

Det kommer att bli roliga dagar här framöver har jag en känsla av...

Tack och lov för att jag har honom hos Anna och Elin som verkligen har både hjälpt, stöttat och tagit tag i saker när jag känt mig handlingsförlamad.

En stor   till dem!

Skolan har börjat och jag hade trevliga dagar i Karlstad men det är en hel del att ta tag i och jag har verkligen inte orken.

Men jag måste, så det är bara att bita ihop.

Kommer mer om allt en annan dag...

Tjingeling

varit här och fixat lite så snart kanske det dyker upp någon liten film eller så!

Vad skulle jag göra utan henne?

Inga filmer ivarjefall!

Snart ska jag till stan och uträtta några ärenden som:

* att hämta några skolböcker på två olika ställen

* handla

* gå på bolaget (för kanske 5 gången i mitt liv)

* äta lunch med Helena

* hämta barnen (i tid)

* lämna lite böcker åt Marie

och det är något mer... men jag kan bara inte komma på vad det är..!

Gaah!

Efter det ska vi till Marina och barnen en stund på em och innan dess ska jag helst ha hunnit ge Merlin mat.

För ca 1 år sedan... lika dåligt bordskick då som nu!  

Leka med tallriken..!  

Det är min dag det, ha en fortsatt bra dag, kväll och helg!

Tjingeling!

Idag var inte min dag...

Idag var verkligen inte en av mina stoltaste dagar...

Den började bra imorse, jag skulle följa med Pontus och vara med honom i skolan, alltså skulle jag köra in dem dit.

Vi hade en lugn och skön morgon, helt utan stress, men när jag satte mig i bilen så kom jag på det fasansfulla.

De började inte 09 som jag hela morgonen ställt mig in på (och fråga mig inte varför jag trodde det för de har då aldrig börjat 09 någon gång förut), de började 08.30

Min första reaktion var att, jag stannar hemma, vi sjukskriver oss!

För klockan var 08.40 redan...

En enda gång är det jag som ska köra in dem till skolan (det är alltid gubben annars) OCH vara med, och då kommer vi försent..!

Men så besinnade jag mig.

Vad ger det för signaler till barnen?

Så det var bara att bita i det sura äpplet och åka in, be om ursäkt och skämmas.

Men som om inte det var nog... vid lunch avslutade jag mitt besök i skolan och gick på stan ett par timmar, innan det var dags att åka och hämta dem igen.

Jag strosade omkring utan något egentligt mål mer än att fördriva tiden och tillslut glad för att klockan äntligen var 14.10 så åkte jag för att hämta dem.

Tyckte det var ovanligt lite bilar på parkeringen för att vara hämtningsdags, och då slog det mig.  

Det var torsdag och när slutar de då?

Inte 14.20 som jag trodde... utan 13.40

Attans!!!

Jag gör det igen!

Kommer för sent!

Helst av allt hade jag velat gå därifrån, men det kunde jag ju inte... så det var återigen bara att krypa till korset och gå in, be om ursäkt och skämmas...    

För det är nämnligen så att jag även gjorde samma tabbe förra torsdagen med..!

Man kan ju undra... hur svårt kan det va?

Som tur var så möttes jag av skrattande personal men rackarns vad jag ville sjunka genom golvet.

En av dem berättade att när Pontus såg att jag inte satt och väntade hade han suckat lite och sagt att: jaha nu har mamma glömt bort tiden igen..!

Men jag överlevde skammen och ska härmed ställa telefonen på att påminna mig.

Bara jag kommer på hur man gör...   

Tror det var den väldigt mysiga myskvällen med den annars rätt obstinata miniungdomen som räddade mig för att gräva ner mig idag.

Nog om det.

Idag när jag matade Merlin så var han duktig, det stod en lastbil och lastade av eller på något stort med en kran en bit ifrån grinden, men han skötte sig så fint! Ja, förutom hans bordsskick då, för det är och kommer nog alltid att vara bedrövligt...

Men så skönt att något funkade idag ivarjefall!

När jag kommer så gnäggar han i stort sett alltid och kommer så glatt!

Och det gjorde han även innan jag började ta ut honom för att ge mat och det värmer. 

Så vid närmare eftertanke så hjälpte nog även Merlin till för att rädda min dag!

Min prins  

Lillprins bus vid matningen...

men jag och Hasse är inte riktigt överens, bilderna blir ofta suddiga för mig...

Den här jättelika spindeln, för tro mig den är ENORM!!!

... har spunnit ett lika jättelikt men otroligt fint nät i mitt foderrum.

Synd att jag inte har något bredvid så man ser hur sketans stor den är!

Visst måste det vara någon sorts exotiskt jätteovanlig mega giftig sak?

Ha en fortsatt bra kväll!

Tjingeling!

Blir det som det är tänkt så är det kört för Merlin att bli pappa från onsdag i nästa vecka...

Och jag brottas med samvetet att jag gör det trots att jag hellre skulle ha velat vänta tills det är lite kyligare...

Och att de ska gå ute i vinter...

Och... nej nu ska jag åka på en förhoppningsvis uppiggande lunch med Marina och inte gnälla!

Tjing!