Efter nattåget till Kiruna...

var det buss till Nikkaluokta, det här är synen som mötte oss i bussen

Framme i Nikkaluokta...   Trodde det var en by... men synen som mötte oss var en stor parkering och ETT stort hus med några små vandrarhems stugor bredvid... jag trodde att jag kommit till världens ände...

Dessutom så trampade jag snett och föll som en fura med ett stort brak i backen.

Jag trodde jag minst hade brutit foten och kände nästan inte att jag även hade slagit i höften och skrapat upp knät... aj aj aj... stackars mig..!

Gubben min hade inte så mycket medkänsla med mig utan konstaterade bara att det typ inte fanns något att snubbla eller ramla för...

Här är helikoptern som vi åkte vidare till Tarfala med...

... för varför vandra som alla andra när man kan flyga?

Och tur var väl det för jag hade ju skadat mig...

Vill du sitta fram? frågade piloten, som för övrigt var en ung tjej

  Javisst, svarade Pontus och skuttade upp och satte sig!

Väl framme var det en ganska mäktig syn som mötte oss...

  Det är inte ens i närheten på bilderna... men nu var jag säker...

nu hade jag verkligen kommit till världens ände...

Den lilla lilla stugan... härifrån sett från helikoptern

(ser ni min pappa som fotar oss när vi kommer?)

...som var omringad av dessa storslagna berg!

Men... inget rinnade vatten, det hämtade man från sjön, inget avlopp utan allt hälldes i en hink som man fick gå ut och tömma, ingen toa inne utan ett utedass en bit ifrån stugan, blev det kallt fick man elda och skulle man tvätta händer eller så fick man ropa på någon som kunde hälla, 800 m till närmsta dusch och tvättmaskin (en forsknings station som man såg från stugan, men tänk er själva, 800 m hoppandes på stenar...) och framför allt ingen mobil eller internet... men det gick oväntat bra ändå... fast jag lovar att man uppskattade alla moderniteter när vi kom hem igen!

  Det blev ivarjefall ett glatt och efterlängtad träff med Tim och min pappa, härligt att få krama och hålla om honom igen!

Men jag kan lova att det var stenigt!

Det liknade Mordor från Sagan om Ringen, där Frodo och Sam går...

Nästa dag skulle vi ta oss en tripp upp på ett av bergen bakom stugan...

Det finns ju snöfläckar lite överallt... och givetvis var vi tvugna att ha snöbollskrig!

Här har vi tagit en paus knappt halvvägs upp...

Okej... det kanske inte var jättebrant...

men jag lovar att det var uppför, hoppandes och klättrandes på stenar...

När vi satt där i godan ro så plötsligt så såg vi sydtoppen tydligt,

ser ni den vita toppen på vänster sida av Kebnekaises nordtopp?

Det är ju den som ska vara den högsta i Sverige...

Lite lustigt var det att när vi satt och tittade på den med kikare,

så såg vi flera stycken människor komma upp och stå på sydtoppen..!

Tror att de var tre som flest samtidigt där uppe!

De här bilderna är tagna högst upp på berget vi besteg...

Okej... jag erkänner, det är inte jag som har tagit dem utan gubben...

jag gav upp efter pausen vi tog...

jag var ju tvungen att gå tillbaka för att laga mat...

barnen var ju hungriga...  

     Tittar man noga, så ser man våra små stugor till vänster om sjön,

 som små svarta prickar.

De bodde några små djur vid stugorna...

Fyra små hermeliner som inte var speciellt skygga och några små harar som inte var så sugna på att komma nära.

  Dagen efter bestämde vi oss för att gå åt motsatt håll, jag ville gärna till forsen, jag bara älskar forsar

Men först gick vi till en glaciär som låg till vänster om forsen

  Det ser kanske inte så brant ut, men det var det!

Barnen klättrade högt upp och åkte på rumpan ner, det var tydligen jättekul att bli dyngblöt och få stövlarna fulla med snö...

Sedan var det äntligen dags för forsen!

Den ser kanske inte så stor ut men den var nog över 100m ivarjefall

Det var våra utflykter som vi gjorde.

Vad gjorde vi annars då?

Tja, jag roade mig med att tittade med kikare på andra klättrare/vandrare som besteg berget till vänster om stugan, det berget som ska vara Sveriges fjärde högsta berg och heter Kaskasatjåkka (jag vet, det var inte tre namn... nu till en undran, varför måste allt där uppe heta saker som man inte kan uttala?) det är väl det närmsta bergsbestigning jag kommer är jag rädd.

Vi pratade även lite med de gäster som kom för att sova i den andra stugan, tälta eller bara stanna för en paus.

Eftersom pappa är stugvärd så har han ju en del jobb som måste göras varje dag.

 Här är vi i helikoptern på väg hem och mot civilisationen igen...       

Här är Nikkaluokta från ovan, det lilla röda som ligger vid sjön

Hela resan kan samanfattas med att jag hade inga direkta förväntningar när jag åkte, har aldrig gillat att fjällvandra eller velat åka norrut.

Men, jag hade oväntat roligt och det var både intressant och väldigt facinerande med bergen och glaciärerna, så åker något av barnen med morfar igen så kommer inte jag vara svårövertalad att åka och hämta dem!

Tjing tjong och gonatt!

 

Kim

12 juli 2011 00:25

Så vackert och mäktigt.
Har aldrig heller känt nån längtan dit upp, men det ser onekligen imponerande ut!

Vet inte om jag vågar visa Bene dina bilder, för risken är att nästa semester blir dit upp ;D

Så barnen gillade det?
Fast det är snö så har barnen bara T-shirts, det var alltså inte så kallt på dagarna?

Och helikopter vilket äventyr!

Jättefina bilder.

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann

12 juli 2011 00:32

Barnen älskade det!
Och nej, det var inte så kallt, trots snön här och där så kunde man med lite god vilja gå i shorts!

Och jag rekomenderar faktiskt en tripp dit! :)
Vem vet, du kanske också ändrar dig, precis som jag! ;)

kram

 

Sabina

12 juli 2011 08:04

Men gud, det är ju verkligen HELT OTROLIGT. Vad vackert det är!! Men det är ju verkligen mitt i ingenstans. Haha, men som sagt .. det är nog något som måste upplevas för att man ska förstå.

http://saaabinal.blogg.se

Ann

12 juli 2011 08:13

Precis, man måste nog uppleva det för att förstå, känslan att stå bland dessa berg går inte att beskriva! :)

 

natalie

12 juli 2011 08:08

ååååh vad häftigt :D

http://n-rongvall.bloggplatsen.se

Ann

12 juli 2011 08:13

Väldigt! :)

 

Stina

12 juli 2011 08:13

Det där såg verkligen ut som världens ände ... helt klart !!
Jag tror jag kör på en solresa istället eller nåt ;)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Ann

12 juli 2011 08:14

Jupp världens ände var det nog! :)

 

kicki

13 juli 2011 21:58

fjällvärlden är häftig!! jag har tillbringat både sommar o vinter uppe i Ritsem när jag var liten, vintertid i äkta vinterkåta o sommartid i liten pyttestuga. samma förhållanden, ingen el,vatten eller toa osv....jag älskade det.
men helikopter har jag aldrig flugit! gud så avis jag är på det, jag som älksar att flyga!!!
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Ann

13 juli 2011 22:54

Var inte avis... jag blev åksjuk...
Men visst... det var klart bättre än jag förväntat mig, där uppe i fjällvärlden! :)

kram

 

Viveca

14 juli 2011 11:55

Helt underbara bilder. Kul att se hur naturen skiftar i Sverige. Häftigt att åka helikopter. Ville bli helikopterpilot en gång i tiden;) Kram!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ann

16 juli 2011 09:21

Gillade inte alls att åka helikopter... men det gjorde däremot barnen! :)

kram

 

sofia

14 juli 2011 20:53

Oj vilken härlig resa det där verkar vara, det är nåt för mig som inte gillar utlandet för den fuktiga värmen:)

http://www.stallneshime.bloggplatsen.se

Ann

16 juli 2011 09:22

Rekomenderas faktiskt! :)

 

Linda

16 juli 2011 12:35

Vilka maffiga bilder! Jätte vackra.
Skulle kunna tänka mig att vara där under en dag, men sen skulle det nog räcka för mig, med tanke på boendet ;-p

http://finnstapre.bloggplatsen.se

Ann

16 juli 2011 12:44

Det gick faktiskt oväntat bra trots boendet! :)
Men vackert är det och det är så mycket finare i verkligheten!

 

Anna

20 februari 2012 02:42

Vilken snygg blogg du har! Har varit här och kollat ett par gånger. Har nyligen satt igång en egen blogg :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

Ann

21 februari 2012 20:13

Tack! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på den här bloggens vara eller icke vara...Jag är ju inte helt flitig med skrivandet och har inte varit på länge...Det av olika anledningar men sammanfattningsvis så kan man nog säga att det är livet som kommit ikapp.Barn/familj, hästar, jobb kräver ...

Det har varit mycket fest ett tag nu. Fest innebär sen kväll och ev att man intar alkoholhaltiga drycker. Jag tror jag är för gammal för fest... man repar sig liksom inte på flera dagar... och jag brukar ytterst sällan inta alkoholhaltiga drycker.....

för att rida unghäst som bockar och stegrar sig när han inte får som han vill... Marken är hård och skitig och dessutom måste jag GÅ hem för att kunna komma upp igen... Pallen ni vet... Jag tror jag vill ha en gammal en som bara gör som man be...

Idag tog jag en ridtur med mina barn. Alltså, jag red och de cyklade. Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först. Det där...

Förena nytta med nöje. Umgås med tonårsaktig 11-åring på neutral mark utan telefon, dator, ipad eller tv. Riktigt, riktigt mysigt! 11-åringen shoppade loss och fick några nya tröjor, adidaströjabyxa, mössa, vantar, vinterjacka, vinterkängor och ...