så här på morgonkvisten...

Ligger och tänker på mina små hästapållar.
Som vanligt.
Och som vanligt är det med aningens dåligt samvete.
För att jag inte gör så mycket med dem varje dag.
För att jag inte kommit längre med Lillprinsen.
För att han inte har någon jämnårig att leka med i år.
Osv osv.
Det slog mig att många frågar ofta hur långt man kommit.
Om man ska tävla, träna och i vad isf.

Det är där min lilla fundering kommer in.
Jag tycker visserligen om att träna.
Men tiden räcker inte riktigt till som jag skulle vilja längre.
Och jag prioriterar lite annorlunda nu mot förr.
Tävla är jag inte intresserad av.
Däremot tycker jag väldigt väldigt mycket om att umgås med mina fyrbentingar.
Att ha dem omkring mig.
Jag älskar att ha dem nära så jag ser dem och kan prata och klappa lite på dem när jag grejar i trädgården.
Lite som en gårdshund.
Fast häst.

Måste jag ha dåligt samvete för att jag inte alltid gör de "vanliga" sakerna?
Jag har inte försökt få fram en tävlingshäst när jag planerade Merlin utan i första hand en kompis som det kan vara roligt att träna lite med.
Självklart valde jag en hingst som jag trodde på och som förhoppningsvis skulle förbättra älskade gamla tanthästens brister och inte vilken pappahingst som helst.
Men det kanske inte gör någonting att inridningen tar lite tid.
Att han blir inkörd efter han blivit inriden.
Eller inte alls. (fast det hoppas jag verkligen att han blir någon gång...)

En hästvän som jag pratade med för ett tag sedan rider inte sina hästar.
Men hon berättade snabbt att hon tränade annat, tricks och sånt istället.
Men om man nu skulle vilja ha häst bara för att mysa och greja lite med, är det så fel?

Nu är inte min tanke att jag inte skulle göra något med hästarna utan tanken är att träna lite dressyr, kanske gå på några roliga kurser, fast allt får ta den tid det tar.
Men jag önskar att jag slapp det där dåliga samvetet...
Jag vet att de har det hyfsat bra.
De får kärlek, mat, rent, vara ute, avmaskas, blir de sjuka får de vet vård, hovaslagaren kommer som hon ska och de blir borstade osv.
Men.
Det går så sakta framåt med inridning och inkörning (som står helt still)
Planen jag hade för Lillprinsen sprack redan första året...
Och nu dras jag med detta dåliga samvete mest hela tiden.

Ok.
Nog funderat om det för den här gången. :)
Idag blir det kalas på Lek och buslandet.
Pontus fyller visserligen inte än men han har det ihop med sin bästis som fyller i februari (tror jag) så det blev kalas någonstans mitt emellan.

Det ser han fram emot och har längtat till.
Jag tycker mest att det är skönt att det blir av och att jag slipper ha det hemma! ;)

Tjingeling!