Tim tappade sin andra tand igår, och det skulle jag ju förståss ha bloggat om...
Vad värre var... så "glömde" tandfén att komma, så en besviken kille kom till mig imorse och talade om att tandfén glömt bort honom...
(han tyckte inte kortet blev så bra så det var knappt jag fick lägga ut det)
Jag försökte bortförklara det med att tandfén kanske hade många att komma till just i natt... (dåligt, jag vet...)
Han svarade då att alla barn hade egna tandféer... men att han skulle skriva ett brev...
Gaaa! dålig morsa... igen! Det var inte länge sedan han talade om för mig att hon inte fanns, men tydligen så har han ändrat sig...
Så... Godmorgon, Tims och min kunde börjat bättre!
Åsa
11 augusti 2010 12:11
Åh det är lätt hänt. Du är inte den första (eller sista) som gör sådana missar. Förhoppningsvis glömmer han snart bort det. Jag såg att ni roade er i går med "min" vän, trevligt!! Ha det bra!! Kram Åsa
Ann
11 augusti 2010 13:19
Jodå, hon kom här på fm också med det dubbla i ett obevakat ögonblick... så när han skulle lägga brevet så fanns där redan pengar!
Men det känns inte roligt ändå... när man såg blicken på morgonen...
Men en desto gladare blick när han såg hur mycket!
Jo Åsa, vi hade en trevlig dag med "din" vän! :)
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Gabbis
11 augusti 2010 15:57
Haha,vad rolig du är när du berättar,skrattar alltid för mig själv :)Ja,det här me och va mamma är inte så lät ibland,har jag upptäckt.
Ann
12 augusti 2010 08:07
Nej Gabbis, det är inte lätt! Man gör sina klavertramp som sagt!
Och som sagt, det är ju bra om man roar någon! :)
kram på dig!
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Tarja
15 augusti 2010 16:58
Här har jag löst bortglömda slantar med att be barnen salta i glaset efter ett par dagar. Om man saltar i vattnet så blir det fler pengar B-)