Kan jag inte bara få gnälla av mig lite och vara otroligt negativ och grinig?

För det är så jag känner mig...

Jag är väl för bortskämd med att allt bara flyter på med hästarna, att ingenting krånglar...

Alltså från allra första början, så varför måste Merlin gå och göra illa sig?

Så onödigt!

Och det känns inte bättre av att jag inte har en aning om hur, vad eller var han gjorde illa sig någonstans...

Dessutom, jag avskyr att hålla på med staket.

Och nu måste jag hålla på med det fast det är hårt och inte alls hjälpsamt mjukt i backen.

Och det bara jävlas med mig, för jag är inte ens bra på det.

Och inte nog med det, sedan går den där lilla marodörhästen och har sönder min hårt, surt uppsatta avskiljning i regnskyddet.

Och som om det inte var nog med det, så fick jag idag vada ut i mer än knähög snö för att hämta in henne för att hon inte begrep var nya grinden var... så jag hade stövlarna fulla med snö när jag kom in... jag kände minsann hur det rann smält snö ner i dem... *suckar*  

Jag hade dessutom skottat en plätt åt henne att vara på, men tror ni att hon var där?

Nej då... ut i snön som gick upp till magen på henne!

Och varje dag så förvandlas den lilla söta, lugna sällskapsponnyn till en skrikandes, skrapandes "någonting"   och gräver upp halva bädden inne, bara för att jag har Merlin lös ute en stund innan jag släpper ut dem... så den som jag tidigare tog ut några skithögar och ev lite blött hos, får jag nuförtiden ta ut en överfylld kärra...

Och varför måste de gå att bli dålig i magen?

Är inte det onödigt?

Och två gånger dessutom? (det gör ju inte saken bättre av att jag nog vet att andra gången var mitt eget klantiga fel...)   

När Mellis ändå ser ut som ett spjälstaket...

Så nu står jag och vaktar henne medans hon äter kraftfoder, så att Merlin håller sig till sin betfor med mag och tarm.

Och Mellis äter ju så snabbt... eller inte... så där får jag stå och mota undan honom och bli nersmetad av betfor.

I håret, i ansiktet, på kläderna...

Men men... nu tror jag att jag gnällt klart...

För vem kan motstå en blöt kladdig puss i ansiktet eller i håret av en alldeles jättego Merlin  när man står och väntar på att spjälstaket AB ska äta klart så hon inte tappar ännu mer hull?

Eller vem tyckte inte att det var värt att vada ut i snön och bli kall och blöt när man möts av en mjuk gnäggning som tack för att man visar vägen in?

Och vem står inte glatt (glatt... det kanske var en överdrift...) ute och fixar staket fast det nästan inte går, när man ser hur glada de blir och hur skönt de tycker att det är, när de får komma ut i solen en stund?

En guldfisk ger faktiskt inte samma gensvar.

Så jag tror nog ändå att jag håller mig till mina knashästar!

För herregud vad tid jag skulla ha över om jag inte hade dem, vad skulle man gjort då?

Softat lite i soffan och läst lite kanske?

Inte behövt säga till barnen att: nej det kan vi inte göra idag för jag måste fixa till hästarna..!

Och säkert en massa annat onödigt!   

Men att vara ledig och ha vinterlov blev inte riktigt som jag tänkt mig...

För hur skulle jag hinna med allt jag gör nu + agera taxi till barnen, om jag skulle ha pluggat samtidigt?

Fast det går, det vet jag, för det var ju inte så många dagar sedan jag gjorde det!

Då låter man helt enkelt bli att sova!

Nej, nu ska gnälltanten gå och lägga sig så att hon orkar upp och fodra imorgon innan gubben åker till jobbet, så Pontus slipper vakna själv, medans jag är i stallet och vaktar ätande djur!

Och ni slipper läsa ännu mer av detta trevliga inlägg!  

Godnatt!

 

Stina

3 januari 2011 06:36

Japp, här får man gnälla av sig och tycka synd om sig själv lite då och då.
Visst känns det bättre när man fått ösa ur sig ? =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Ann

3 januari 2011 07:36

Japp, anfallet är över för den här gången! :)

 

Viveca

3 januari 2011 10:21

Gnäll på, det lättar alltid lite om man får göra det. Guldfisk, näh, det skulle vara tråkigt att ha så mycket tid över;) Många kramar och hoppas det lugnar ned sig för dig snart:)

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ann

3 januari 2011 18:54

Det lugnade sig ganska snart! :)

 

Kicki

3 januari 2011 10:25

javisst är det översurt ibland, men som du säger, de goda stunder uppväger de dåliga i slutänden...

http://kaa.bloggplatsen.se

Ann

3 januari 2011 18:55

Absolut, skulle inte överleva utan de där goa pussarna! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på den här bloggens vara eller icke vara...Jag är ju inte helt flitig med skrivandet och har inte varit på länge...Det av olika anledningar men sammanfattningsvis så kan man nog säga att det är livet som kommit ikapp.Barn/familj, hästar, jobb kräver ...

Det har varit mycket fest ett tag nu. Fest innebär sen kväll och ev att man intar alkoholhaltiga drycker. Jag tror jag är för gammal för fest... man repar sig liksom inte på flera dagar... och jag brukar ytterst sällan inta alkoholhaltiga drycker.....

för att rida unghäst som bockar och stegrar sig när han inte får som han vill... Marken är hård och skitig och dessutom måste jag GÅ hem för att kunna komma upp igen... Pallen ni vet... Jag tror jag vill ha en gammal en som bara gör som man be...

Idag tog jag en ridtur med mina barn. Alltså, jag red och de cyklade. Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först. Det där...

Förena nytta med nöje. Umgås med tonårsaktig 11-åring på neutral mark utan telefon, dator, ipad eller tv. Riktigt, riktigt mysigt! 11-åringen shoppade loss och fick några nya tröjor, adidaströjabyxa, mössa, vantar, vinterjacka, vinterkängor och ...