Så var det kväller igen då.

Skulle åkt till Linde och hälsat på en kompis men det blev framflyttat så istället har Anna och hennes Wille varit här och badat *burr* och ätit tacos.

Men innan idag så åt jag något av det bästa jag vet. Nämnligen vattenmelon...

(förresten är det en frukt? eller är en melon en... melon helt enkelt?)

Det är bara sååååå gott!

Speciellt så älskar jag den säkert genmanipulerade kärnfria sorten.

*mmmmm gott*

Mamma, varför tar du kort på din melon? frågade Pontus.

För att visa i bloggen, svarade jag.

Då får du ta kort på min banan med, svarade han då.

Så här är hans banan!

Vädret har varit både lite svalare och blåsigare idag, men det blev inte så mycket regn.

Skönt tyckte både hästarna och jag.

Så hästarna har tillbringat större delen av dagen utanför sitt tak, nere i hagen!

Men barnen tyckte det var ganska kallt att bada idag, för att låta bli att bada, det går inte!

Det skulle bli sämre väder idag.

Sämre väder för mig är regn.

Så jag tänkte att jag skulle slippa att vattna och att gräsmattan skulle få sig en blöta för både den och hagen börjar se lite gul ut nu.

Men jag vet inte, så mycket regn har det inte kommit, det syntes nästan inget i regnmätaren.

Men jag lovar att det kändes när vi var ute i det!

Så, vad är det här för väder egentligen?

Besöket hos sjukgymnasten gick bra, det enda hon gjorde var att fråga hur det var och mätte hur många grader jag kunde röra armen nu mot förut.

Sedan skulle jag skriva något frågeformulär om hur det axeln var nu, så de kunde jämföra och se hur bra operationen var.

Kruxet var att de missat att låta mig göra testet före operationen så det var ju ingen idé att göra nu heller, när det inte fanns något att jämföra med...

Och så kan jag ju inte låta bli att lägga in en bild på vårt hus

som nu är lite mer klart än tidigare.

Så nu får det regna igen... och det gjorde det förståss med... lite grann!

Det här blev egentligen ett totalt ointressant inlägg, så jag vet inte varför jag gjorde det, men så är det, ibland mer och ibland mindre kul läsning..!

Man kan inte vara på topp jämt, eller hur säger man?   

Idag ska jag på återbesök hos sjukgymnasten för axeln på förmiddagen.

Det är över ett år sedan den opererades, jösses vad tiden går!

Barnen får vara hos gubben på jobbet och göra någon "pryo"timme för jag är inte så sugen på att ta med dem dit.

Kanske åker jag till Lindesberg och hälsar på min vän där i eftermiddag...

Annars så har jag faktiskt inget som ligger över mig.

Tvätten är avklarad, jag har handlat, städat, rensat ogräs och klippt gräset...

Det är det som är skönt med sommarlov eller semester, man kan göra lite som man vill!

313 dagar har nu gått sedan seminering och räknar man på 330 dagars dräktighet så är det bara 17 dagar kvar!

Räknar man 11 månader så är det 21 dagar kvar, så hur man än räknar är det snart dags att börja vaka!

Undra vem som är mest nervös, hon eller jag?

Godmorgon!

Vad hände idag då?

Tja, lite av varje.

Lite tvätt, lite städ (läst mycket) mycket hästpyssel,   och säkert massa annat som jag redan glömt.

Hmmm det prasslar ute i köket... undra om mannen snor mina chips som jag hade gömt..?

Attans i så fall..!

Hårdmacka, svarade han när jag frågade, men jag hörde nog...

Å, jag har ju vattnat mina land och rabatter idag igen!

Nu börjar de bli bortskämda med det...

Men visst är den fin? Jag älskar rosor!

Och kolla det här!

Finfina tomater, som kanske blir röda en vacker dag!

Man kan ju tro attjag kan det här så måste jag erkänna att tomaterna redan fanns på plantan när jag fick den av svärmor?

Fast jag tror inte att de var så stora då...

Mellis har sedan ett tag tillbaka fått lite större juver men nu är de inte så där sladdriga längre.

Idag när jag kände så var de fasta men det kom inget när kände efter.

Det börjar verkligen närma sig nu!

Vet inte om det har med dräktigheten att göra men hon är lite lustig.

Pratar jag med henne eller rör vid henne så hummar och brummar hon och svarar tillbaka.

Gnäggar liksom som om jag var fölungen...

Hon har alltid varit pratig men nu slår hon alla rekord!   

Och de stackars hästarna har blivit så bitna på juvren...   då kommer Mellis och hummar och vänder rumpan mot mig och lyfter på bakbenet. Då ska man klia och man får inte sluta!

Jag har förresten fått utöka mitt krig och för nu även krig mot bromsen.

Hur svårt kan det vara att fatta att de inte är välkomna här?

Fast de kan ju inte ha någon hjärna, det märks ju...

Hittade den här härom dagen...

Vi hade ju främmande av liten söt flicka i lördags, som glömde Pippi hos oss.

Tur för henne att jag tänkt åka och hälsa på dem snart!

Är den saknad tro? 

Gonatt!

Man städar lite här... och lite där... slänger i en tvätt i maskinen...

och sen måste man vila...

Började med att katterna ville in och äta.

Släpper in Fiffi och Snurre.

Hör att Mjauis kommer jamandes... och hör på jamandet att hon inte bara vill in.

Mycket riktigt, hon har en mus med sig som hon ska ge till "ungarna".

Tycker hon borde fatta att de faktiskt kan jaga själva nu.

Och gör det.

Men hon fortsätter att komma med "mat".

Döda och icke döda.

Härligt.

Igår fyllde Lena år.

Jag pratade med henne ett antal gånger men inte kom jag ihåg att hon fyllde år...  

Så... HURRA HURRA för Lena! ... igår...

Flåt...

Vad händer idag då?

Inte mycket... ska väl försöka röja upp här inne så man slipper ha skor på sig, kanske handla lite mat... kanske tvätta lite om jag får lust... vi får väl se!

Godmorgon!

Det blev inte bara vårdcentralen, utan jag fick åka vidare till lassarettet i Västerås.

Kul...

Det var varmt, det tog tid och det var tråkigt.

Men... jag är ju inte den tystlåtne så jag hittade snart en annan tjej att prata med.

Då blev det med ens inte lika otrevligt!

Men 5.5 timmar tog det, att få reda på att hästkräket trampat sönder några nerver som gjort att jag även tappat viss känsel på delar av foten. (det hade jag för övrigt inte märkt själv utan det upptäcktes när doktorn undersökte foten...)

Så med lite tur självläker det, det vet vi om ca 2 år och har jag otur så får jag leva med det.

Tack för det hästkräk!  

Nog om det.

Det har sina för och nackdelar att renovera.

Fördelen är ju att det blir förhoppningsvis fint och så som du vill ha det när det är klart.

Nackdelen är att undertiden så är det inte så fint eller så rent. Och var det inte så fint innan så blir det inte finare medans man håller på.

Innertakets färg ramlar nu ner i stora flagor typ överallt nästan så fort någon går uppe på övervåningen.

(golvet är inte lagt där än så man går på nedervåningens tak fortfarande...)

därför ser det nästan alltid ut så här på golvet...

och ser ni, det här är vardagsrummet och vi har kylen där!

För den fick inte plats i köket!

Men det är inte alla som har ett kylskåp i vardagsrummet, lite lyx när man hämtar en dricka vid tvn, alltså så länge man inte ska laga mat i köket...

När jag kom hem ifrån Västerås så lyckades jag ivarjefall göra lite nytta.

Jag rensade mitt land, alla mina tre rabatter och under alla tre vinbärsbuskarna.

Sedan blev jag så trött så jag var tvungen att gå och svimma en stund i hängmattan.

Livet är såååå jobbigt när man har sommarlov!   

Idag på förmiddagen är det dags för vårdcentralen med foten som jag blev trampad på för över en månad sedan.

Den blir bara värre, inte bättre så nu har jag tröttnat och går till doktorn så får vi se vad han säger.

Igår kväll kom vår Snurre hem efter en nästan 3 veckor lång frånvaro, semester eller vad man vill kalla det.

En otroligt kelig och inte direkt mager men tunn katt som bara går och jamar och vill ha uppmärksamhet.

Så nu är de alla katter hemma igen, får se för hur länge...

Nehej, lite frulle på det här kanske!

Godmorgon!