Vädret är vårigt, lite blåsigt, men vårigt (fast det kanske är vårigt när det blåser), solen skiner och humöret borde vara på topp.

Men det är det inte.

Snön håller ivarjefall på att försvinna, men hur fint är det nu?

Det är skitigt, lerigt och ungar som är leriga från topp till tå när de kommer in.

Trots stövlar och galonställ av olika slag så lyckas de ändå bli blöta.

Fast det klart, inget galonställ håller väl om man väljer att bada i pölarna som är stora som sjöar...

Skolan suger mer än någonsin tror jag, och då ligger jag ändå inte så mycket efter som när det varit som värst.

Inspirationen är på 0 med det mesta.

En annan sak som jag upptäckte igår och fick mig att tänka efter lite var att en vän gjorde mig uppmärksam på att Merlin gör saker bakom min rygg, sånt som jag inte märkt själv.

Inte så bra.

Det fick mig i sin tur att fundera lite på hur han uppför sig överhuvudtaget.

Han kan vara lite respektlös och jag har nog skyllt ifrån mig på olika saker eller kanske inte velat se hur han beter sig av olika anledningar.

Jag började jättebra från början när han föddes och då var allt frid och fröjd, men så kom den där dumma skadan och pajjade.

När han kom hem så var han otrygg och misstänksam mot alla, även mot mig, och det gjorde att jag satte in allt på att han skulle tycka vi (jag) var trevlig att umgås med igen.

Det gick ganska fort att få honom ickemisstänksam igen, men fortfarande så är han något huvudskygg och vill inte att man tar honom på öronen.

Han har visserligen aldrig älskat att man tar honom på öronen men det har alltid gått tidigare.

Det går bra när han sitter fast i en grimma, men är han lös så vill han inte.

Jag tror att på något sätt så har jag blivit mer försiktig och mer tillåtande efter skadan.

Jag tror att jag tänker för mycket på att han blev så osäker på människor då och inte vill att det sker igen, inte till fördel för uppfostringen vad det verkar...

Jag har nog också skyllt en del på att han är ensam föl och att det blir bättre när han kommer bland fler hästar och uppfostras av dem, tanterna tillåter ju honom att göra ofog, osv.

Nu vill jag ändå poängtera att det här inte är ett stort problem.

Än.

Och kommer kanske aldrig att bli, eller... det kommer aldrig att bli, det får ju jag se till.

Han är snäll och har aldrig gjort något, han är "bara" aningens respektlös ibland.

Och eftersom jag är en grubbelproblem människa så måste jag ju grubbla, fundera och molykelera alla mina funderingar.

Men det gör mig lite nedstämd...

Men just nu känns allt så tungarbetat, jag saknar en stallgång, en box till, mer inspiration till skolarbetet (som faktist egentligen är väldigt intressant nu) mer energi, mer tid, mer plats här hemma, en tvättstuga att hänga tvätten i (och inte ha den i vardagsrummet) ett större kök där kylen får plats och när jag ändå är i gnällarönskar tagen så varför inte ett hus som det syns att man städat, när man städat?

För att ändå försöka få till lite positiv anda i detta gnällinlägg så ska ni få se min rabatt som kommit fram under snön!

Okej, den ser lite vissen och brun ut men ni ser att det börjar

komma fram lite vårlökblommor va?

Den här snödroppen har kommit ganska långt,

det enda jag undrar är: hur kom den dit?

Mig veteligen så har jag varken satt eller haft något i stenkanten tidigare...

Men... den ger ju hopp om våren!  (och sommarlovet..!  )

Nej, tillbaks till pluggandet!

Tjingeling!

 

kicki

22 mars 2011 12:06

tunga tider kan kännas oöverstigliga, men det är de inte. man KOMMER upp och över tillslut!
*styrkekram*

http://kaa.bloggplatsen.se

Ann

22 mars 2011 12:17

Tack, kändes faktist bättre bara av att ha skrivit om det! :)
kram

 

Dova

22 mars 2011 12:51

Man kan inte göra allt rätt jämt! Inte ens du! Och eftersom du är en "grubbelproblem människa" så får du ibland små saker att verka mycket större än vad de är. Jag är likadan i vissa avseenden, men inte lika brutalt som du. Försök at se allt det ANDRA som du faktiskt gör så suveränt bra. Att du sett problemet innebär ju att du har chans att göra nåt åt det!
Fortsätt vara en superbra unghäst-matte, för det är du!!!

Ann

22 mars 2011 14:35

Men, vilka fina ord! *glad*

Pöss!

 

Kim

22 mars 2011 14:19

Nä men stackars gumman!!
Ibland så har man liksom på sig fel glasögon och inget man ser lyckas få en att bli glad.

Du borde nog låta din man läsa ditt inlägg, han kanske kan hjälpa till med något av det som tynger dej.

Det är bra att gnälla av sej ibland, det brukar kännas lite lättare efteråt.

Vad är det Merlin gör bakom din rygg?
Fast jag tror inte alls du behöver oroa dej för honom han är snäll och tycker om folk, om han sen kan vara lite bufflig och knuffas är helt normalt i hans ålder.

Glöm inte bort att tänka på allt fint du har i ditt liv, friska glada barn, en fin man, dina föräldrar, vänner, friska hästar, hagar, regnskydd, stall, du kan studera och snart ett nytt stort fint hus.
Du kan nog lägga till en massa saker på den listan.
STOR KRAM!

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann

22 mars 2011 14:44

Tack för hjälpen med att se vad jag faktiskt redan har! :)
Fel glasögon och lite hunger gör mycket... men lite sol och mat i magen gjorde dagen mycket ljusare!

Egentligen gör han inget fel så, han försöker få igång mig på bus när jag håller på med andra, så när jag satt och borstade Mellis slog han med frambenet mot mig, inte för att slå ner mig utan för att han ville busa.
Sedan är han lite väl närgången ibland... men det jag egentligen blev lite deppig av var att jag insåg att jag själv ändrat beteénde mot honom efter hans skada, till nackdel för hur man uppför sig... men han är ingen dumbom så jag ser redan resultat när jag säger ifrån. :)

stor kram till dig med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på den här bloggens vara eller icke vara...Jag är ju inte helt flitig med skrivandet och har inte varit på länge...Det av olika anledningar men sammanfattningsvis så kan man nog säga att det är livet som kommit ikapp.Barn/familj, hästar, jobb kräver ...

Det har varit mycket fest ett tag nu. Fest innebär sen kväll och ev att man intar alkoholhaltiga drycker. Jag tror jag är för gammal för fest... man repar sig liksom inte på flera dagar... och jag brukar ytterst sällan inta alkoholhaltiga drycker.....

för att rida unghäst som bockar och stegrar sig när han inte får som han vill... Marken är hård och skitig och dessutom måste jag GÅ hem för att kunna komma upp igen... Pallen ni vet... Jag tror jag vill ha en gammal en som bara gör som man be...

Idag tog jag en ridtur med mina barn. Alltså, jag red och de cyklade. Och beroende på från vems perspektiv man ser det ifrån så var det antingen nästan ramlaavvarning, vad hon tjatar på oss eller skitkul, vi tävlar om vem som kommer först. Det där...

Förena nytta med nöje. Umgås med tonårsaktig 11-åring på neutral mark utan telefon, dator, ipad eller tv. Riktigt, riktigt mysigt! 11-åringen shoppade loss och fick några nya tröjor, adidaströjabyxa, mössa, vantar, vinterjacka, vinterkängor och ...