fortfarande lite bloggkramp men igår när jag var ute hos Lillprins bus så lyckades jag få med mig kameran också, så några bilder kan jag bjuda på.

Inte lätt när han bara ville följa med och vara nära..!

Tänkte försöka ta en helbild på honom så ni kunde se om ni tycker att han växt något... inte så bra bild men...

Mycket bus blir det...

... men även mys!

En kille som tittade efter mig när jag gick, tur att någon verkar sakna en!   

Bakade scones igår till kvällsmat och hade jag inte varit så lat så hade jag gjort det idag med, för jag hade skalat räkor till räkmackor när jag upptäckte att brödet tydligen var slut... men jag är inte den som är den, jag käkade väl upp räkorna ändå, utan mackor!

Jag kan även stoltsera med att jag igår longerade och lasttränade Mellis.

Det gick bra.

Även idag lasttränade vi och precis som igår så gick hon lugnt upp med alla fyra hovarna på rampen och åt lite kraftfoder med huvudet i transporten.

Jag har tänkt att ta det väldigt lugnt fastän det går bra, så att hon ska känna sig lugn och trygg hela tiden.

Det blev ingen longering idag, bromsarna var ganska ihärdiga redan vid transportträningen... men hys ingen oro, jag klippte gräset så bromsarna svalt inte för det!

Men hoppsan, det blev visst några rader ivarjefall!

Tjingeling!

lika dålig på att blogga fortfarande... men det kanske blir så när man har sommarlov och massa annat att göra.

Igår tex så var det dåligt väder.

Då tillbringade jag nästan hela dagen med att läsa en bra bok av Nora Roberts.

Mördande hetta, hette den och den var bra.

Hämtade nämnligen en hel påse med böcker hos en vän, för jag kom på att jag inte hade läst någonting knappt under hela lovet.

Tänk bara att kunna läsa större delen av en dag bara för att man har lust!

Det är att ha lov det...

Det skönaste är förstås om jag skulle kunna ligga i hängmattan ute, men soffan fick duga.

Det är att ha mycket att göra det!

Idag tänkte jag nog ägna dagen åt hästarna.

Mocka och göra allt det dagliga förstås, men också fixa och försöka leta fram och göra iordning Hilmas vagn och sele och jag tror minsan att jag ska försöka longera den andra tanten så vi kommer igång.

Frisera lite också kanske.

Sedan åka och pyssla och smörja in Lillprins bus och co.

I torsdags var jag och tittade på sista Harry Potterfilmen.

Den var helt ok, men jag vet inte... tyckte att det inte var riktigt som jag väntat mig ifrån boken, men som sagt, klart godkänd.

Och har man sett de andra så är det ju ett måste att se finalen med!

Nu ska jag läsa ikapp lite bloggar, så ha en skön dag!

Tjingeling!

säger jag stort Grattis till världens bästa 6-åring!

Hipp hipp hurra för Pontus idag!

Så idag har vi kalasat som bara den.

Och  jag tog inte ett enda kort..?!

Var hade jag hjärnan? *suckar*

Eftersom det var Pontus födelsedag idag så var det han som bestämde lunchen.

Kyckling och pasta.

Igen.

Jag har alltid haft en förhoppning om att de ska välja köppizza eller någon annan hämtmat, men mina barn väljer alltid sånt som jag ska laga.

Pontus väljer varje år kyckling och Tim han vill alltid ha potatismos och fiskpinnar.

Det är jättelätt att försöka göra mos så här mitt i sommaren.

Förra året försökte jag med pulvermos, men då åt ingen... i år tänkte jag försöka med bakpotatis.

Någon som vet hur det funkar?

Nu i kvällningen så fick jag med mig gubbens syskonbarn ut till grabbarna bus.

Trevligt med lite sällskap, har ju blivit lite bortskämd med sällskap av Elin.

Och nu är det natti natti.

För nu måste jag sova så jag är pigg imorgon kväll, för då ska jag gå på Harry Potterbio!

Gonatt!

och nya möjligheter att göra det jag inte gjorde igår...

I stort sett allt...

Så idag är det:

* städning

* klippning av Pontus

* hästarna förstås

* ta hand om tvätten

* ta hand om vinbären

* fixa paketen

* handla

Igår lunchade jag ivarjefall med svägerskan igen, det var ett tag sedan.

Våra gubbar och barnen var förstås med också.

På eftermiddag så kom Helena med sina barn och vi fikade.

Och på kvällen var vi hos svärfar som fyllde år.

Mycket fika blev det idag..!

Nu ska jag prata lite med Pontus som visst inte har någon större lust att klippa sig idag...

Tjing tjing!

Efter nattåget till Kiruna...

var det buss till Nikkaluokta, det här är synen som mötte oss i bussen

Framme i Nikkaluokta...   Trodde det var en by... men synen som mötte oss var en stor parkering och ETT stort hus med några små vandrarhems stugor bredvid... jag trodde att jag kommit till världens ände...

Dessutom så trampade jag snett och föll som en fura med ett stort brak i backen.

Jag trodde jag minst hade brutit foten och kände nästan inte att jag även hade slagit i höften och skrapat upp knät... aj aj aj... stackars mig..!

Gubben min hade inte så mycket medkänsla med mig utan konstaterade bara att det typ inte fanns något att snubbla eller ramla för...

Här är helikoptern som vi åkte vidare till Tarfala med...

... för varför vandra som alla andra när man kan flyga?

Och tur var väl det för jag hade ju skadat mig...

Vill du sitta fram? frågade piloten, som för övrigt var en ung tjej

  Javisst, svarade Pontus och skuttade upp och satte sig!

Väl framme var det en ganska mäktig syn som mötte oss...

  Det är inte ens i närheten på bilderna... men nu var jag säker...

nu hade jag verkligen kommit till världens ände...

Den lilla lilla stugan... härifrån sett från helikoptern

(ser ni min pappa som fotar oss när vi kommer?)

...som var omringad av dessa storslagna berg!

Men... inget rinnade vatten, det hämtade man från sjön, inget avlopp utan allt hälldes i en hink som man fick gå ut och tömma, ingen toa inne utan ett utedass en bit ifrån stugan, blev det kallt fick man elda och skulle man tvätta händer eller så fick man ropa på någon som kunde hälla, 800 m till närmsta dusch och tvättmaskin (en forsknings station som man såg från stugan, men tänk er själva, 800 m hoppandes på stenar...) och framför allt ingen mobil eller internet... men det gick oväntat bra ändå... fast jag lovar att man uppskattade alla moderniteter när vi kom hem igen!

  Det blev ivarjefall ett glatt och efterlängtad träff med Tim och min pappa, härligt att få krama och hålla om honom igen!

Men jag kan lova att det var stenigt!

Det liknade Mordor från Sagan om Ringen, där Frodo och Sam går...

Nästa dag skulle vi ta oss en tripp upp på ett av bergen bakom stugan...

Det finns ju snöfläckar lite överallt... och givetvis var vi tvugna att ha snöbollskrig!

Här har vi tagit en paus knappt halvvägs upp...

Okej... det kanske inte var jättebrant...

men jag lovar att det var uppför, hoppandes och klättrandes på stenar...

När vi satt där i godan ro så plötsligt så såg vi sydtoppen tydligt,

ser ni den vita toppen på vänster sida av Kebnekaises nordtopp?

Det är ju den som ska vara den högsta i Sverige...

Lite lustigt var det att när vi satt och tittade på den med kikare,

så såg vi flera stycken människor komma upp och stå på sydtoppen..!

Tror att de var tre som flest samtidigt där uppe!

De här bilderna är tagna högst upp på berget vi besteg...

Okej... jag erkänner, det är inte jag som har tagit dem utan gubben...

jag gav upp efter pausen vi tog...

jag var ju tvungen att gå tillbaka för att laga mat...

barnen var ju hungriga...  

     Tittar man noga, så ser man våra små stugor till vänster om sjön,

 som små svarta prickar.

De bodde några små djur vid stugorna...

Fyra små hermeliner som inte var speciellt skygga och några små harar som inte var så sugna på att komma nära.

  Dagen efter bestämde vi oss för att gå åt motsatt håll, jag ville gärna till forsen, jag bara älskar forsar

Men först gick vi till en glaciär som låg till vänster om forsen

  Det ser kanske inte så brant ut, men det var det!

Barnen klättrade högt upp och åkte på rumpan ner, det var tydligen jättekul att bli dyngblöt och få stövlarna fulla med snö...

Sedan var det äntligen dags för forsen!

Den ser kanske inte så stor ut men den var nog över 100m ivarjefall

Det var våra utflykter som vi gjorde.

Vad gjorde vi annars då?

Tja, jag roade mig med att tittade med kikare på andra klättrare/vandrare som besteg berget till vänster om stugan, det berget som ska vara Sveriges fjärde högsta berg och heter Kaskasatjåkka (jag vet, det var inte tre namn... nu till en undran, varför måste allt där uppe heta saker som man inte kan uttala?) det är väl det närmsta bergsbestigning jag kommer är jag rädd.

Vi pratade även lite med de gäster som kom för att sova i den andra stugan, tälta eller bara stanna för en paus.

Eftersom pappa är stugvärd så har han ju en del jobb som måste göras varje dag.

 Här är vi i helikoptern på väg hem och mot civilisationen igen...       

Här är Nikkaluokta från ovan, det lilla röda som ligger vid sjön

Hela resan kan samanfattas med att jag hade inga direkta förväntningar när jag åkte, har aldrig gillat att fjällvandra eller velat åka norrut.

Men, jag hade oväntat roligt och det var både intressant och väldigt facinerande med bergen och glaciärerna, så åker något av barnen med morfar igen så kommer inte jag vara svårövertalad att åka och hämta dem!

Tjing tjong och gonatt!

jag har fruktansvärt mycket att göra nu... så sitter jag här och kollar på bloggar, fb, bilder ifrån semestern och ja... får inget alls gjort..!

Och eftersom jag knappt har något att göra så beslutade sig gubben för att vi skulle plocka av vinbären igår...

Så nu måste jag ju ta hand om dem också, ingen som vill ha lite vinbär?

Eller har något bra recept på gele? 

Nu fick jag ett stort behov av att göra en lista igen...

* baka till den blivande 6-åringen

* städa inför den blivande 6-åringens kalas

* åka och gratulera svärfar som fyller år idag, GRATTIS!

* ta hand om vinbären

* handla inför den blivande 6-åringens kalas

* handla paket till den blivande 6-åringen

* ta hand om alla hästar

* träffa Helena som varit snäll och skött allt här hemma när vi var borta

* ta hand om all tvätt som hänger på tork

och säkert massa annat som jag glömt...

Snart kommer ivarjefall ett inlägg om semestern med massor av bilder för den som är nyfiken och det har blivit lite dåligt med bloggande om hästarna så det ska jag försöka ändra på.

Nu är det bäst att jag gör något... så tjingeling!

Då har man avverkat årets Power Meet då.

Och det var ju strålande väder bägge dagarna.

Igår hade jag planerat och packat en go matsäck... och när vi kommit en bit på väg så kom jag på att jag glömt solglasögon, kepsar till grabbarna, bullarna och kexen och... kameran...

Men man får ju göra det bästa av situationen och överleva ändå.

Grabbarna blötte jag håret på med vatten för att kyla dem lite.

Nåja, det var ett strålande solsken hela dagen lång och till kvällen när flygfältet stängde åkte vi hem.

Barnen är inte jätteroade av bilträffar   så deras höjdpunkt var när de fick köpa några yu-gi-oh och dinosaur king kort.

Då ser man så här nöjd ut!

Sedan fanns det ju en och annan fin bil också!

Idag tog vi det lugnt på morgonen och åkte inte till Västerås förren vid lunch.

Då var det bilkö!  

Det var längesedan vi stod i bilkö in dit, i många år har det bara varit att köra rakt in... men men... vi tog en bakväg och stod inte still så länge.

När vi kommit in och parkerat så upptäcker jag att jag återigen har glömt solbrillorna och... kameran... därav få och dåliga bilder, jag tog med mobilen...

Men... jag hade med mig fikat och kepsar till barnen ivarjefall!

Man får vara glad för det lilla!

Fast kepsarna hade jag lika gärna kunnat glömma för dem ville de ändå inte ha på sig..!

Dagen till ära hade de slaktat sina grisar hemma för här skulle det köpas mer kort!

Så när vi försökte gå och titta på bilar så var korten det enda de tjatade om, så det slutade med att gubben gick själv och tittade på bilar och jag och de tjatande barnen gick och gjorde åt varenda krona de ägde och hade.

När vi gick ifrån ståndet som sålde de åtråvärda

korten träffade vi på en bekanting.

Hudson Hornet!

Fast han hade tydligen bytt färg dagen till ära..!

Men vem bryr sig? Inte barnen ivarjefall, de var lika glada ändå!

Även idag åkte vi hem utan att åka något på stan eller ut till Hälla.

Vi tyckte det var för varmt för att stå i bilkö, barnen var för rastlösa och ville hem och jag var tvungen att åka hem och kolla lite hästar... fast jag hade nog ändå gärna tagit en tur ut till Hälla förstås...

Så nu är jag hemma igen, både från Västerås och Lillprins bus, utan en massa planer, men mounttvättberg har vuxit sig stor, en viss Pontus fyller 6 år på onsdag och damråttorna tar nog snart över här hemma... så jag vet nog ändå vad jag ska göra...

För i vanlig ordning är jag ute i god tid... så jag har naturligtvis inte köpt något som ens skulle kunna likna paket... men det blir nog inte så svårt, han har gjort utförliga beskrivningar på vilka legopaket och x-box han vill ha och även vilka hyllor de står på i leksaksaffären...

Tror inte något kostade under 1000-lappen...

Undrar om han vet att jag inte har någon inkomst?

Nåja... det ordnar sig nog!

Tanterna här hemma har fått lite dåligt med uppmärksamhet sedan jag kom hem från semestern och det ska jag också försöka ändra på imorgon.

Så... nu ska jag försöka reda ut det flätade håret som ändå trasslat sig, det är överreklamerat att åka cab... blåsigt som tusan eller varmt som attan och hår som trasslar sig.   

 Go kväll!

Är ni kvar?

Jag har haft liiiiiite bloggtorka + att jag, hör och häpna, varit på semester!

Jag har varit vid världens ände och vänt och det bästa var att jag fick med mig äldsta sonen tillbaka!

Det var både roligare, vackrare och intressantare än jag förväntat mig!

Mer om det senare när jag tittat igenom alla bilder...

Kan tala om att toppen i mitten, lite bakgrunden, är nordtoppen på Kebnekaise

    och jag tror att detta skulle var Sveriges fjärde högsta berg och hette... jag tror det var typ tre namn... Tim sover nu, jag får fråga honom imorgon...

Vi kom hem igår och hela dagen idag har jag tillbringat i Västerås.

Så nu är jag trött...

Det var soligt i Västerås... tror ni jag bränt mig?

Neeeej, självklart inte, vad tror ni om mig? 

Igår kväll var jag bara "tvungen" att åka ut och gosa lite med Merlin och snälla Elin hjälpte mig att verka honom då.

Han var lite lång i tårna.

Annars mådde han bara bra med sina polare.

Jag kom hem vid tolv... på natten alltså..!

De gamla tanterna hemma hade också överlevt min frånvaro och så även mina blommor.

Jag börjar nästan tro att jag inte är oumbärlig...

Stort TACK ivarjefall Helena för hjälpen med post, blommor och hästar!

Nej, nu ska jag ta och kolla igenom lite bloggar och se vad som hänt!

Tjingeling och gonatt!