har det verkligen pressats in information om uppsatsen jag skriver.

Och eftersom det inte verkar finnas så där jättemycket plats i den däringa hjärnan jag har så blir det fullt ganska snabbt.

Och då stänger jag liksom av.

Och får huvuddunk och börjar gäspa och ha mig.

Att sitta och försöka hitta engelska vetenskapliga artiklar till uppsatsen går liksom inte jättebra då.

Engelska är liksom inte mitt huvudspråk heller...

Så... det är ingen som sitter på en jättebra vetenskaplig artikel om vad barn vet om olika djurarter?

Och när jag ändå håller på och tigger, det är ingen som har lust att skriva mitt CV?

Som jag skulle behöva skriva nu men inte har riktigt tid... för de däringa engelska artiklarna...

Hur som helst så fick jag en riktigt mysig stund med hästarna ikväll.

Merlin kom gnäggandes när jag ropade, eller jag ropade inte, jag visslar... och skulle ta in honom.

Det glädjer mig att han villigt och glatt går ifrån sällskapet från tanterna för att komma till mig.

Borstade av honom och myste lite med både honom och tanterna och vips så var mitt huvuddunk borta!

Helt magiskt!

Pontus är bra nu förutom att magen är lite i olag av penicillinet, men Tim är inte bra.

Han har fortfarande både feber och ont i örat så imorgon ska jag ringa och terrorisera vårdcentralen igen.

De blir säkert jättelyckliga när de hör att det är jag igen!

Jag och Lillprinsen i somras

Men några pussar blev det inte!

Tjingeling och gonatt!

varit lugn.

Lillprinsen har sovit, ätit och han var lugn i morse när jag kom och tog ut honom.

Men när jag först såg honom så blev jag lite orolig för han var blöt på halva halsen.

Trodde han hade stressat sig svettig, men såg snart att det var bara på ena sidan... och det luktade inte svett... han hade helt enkelt sovit med halva huvudet och halsen i pink... mysigt...

Enda gången han blev lite orolig var när jag gick ut med mat till tanterna och de försvann iväg utom synhåll.

Men som den ömma moder Mellis är så gick hon givetvis tillbaka till honom (som förövrigt själv var en bit ifrån och åt...) och struntade i sin mat.

Löste det genom att ge henne maten närmare Merlins hage.

Annars hade hon den glupska lilltanten ätit upp hösilaget, för hon har inte den medkännande intelämnaensam känslan hon inte!

Mer, jippie mer mat till mig känslan!

Imorgon slipper han vara ensam i sin hage, då får mammatanten vara själv ett tag istället.

Nu ska jag till Karlstad och bli klokare, så nu får gubben hålla ställningarna här hemma!

Tjingeling!